Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten att en mans innehav av en pistol tillverkad före första världskriget inte ska bedömas som grovt vapenbrott.
Enligt hovrätten har vapnet bland annat tydliga funktionsbrister.
En 18-årig man åtalades för narkotikabrott, grovt vapenbrott och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor vid Göteborgs tingsrätt. Mannen bodde vid tiden för gärningen på ett HVB-hem i Göteborg. I hans låsta rum påträffades en laddad pistol och narkotika.
Av utredningen i målet framgick att vapnet, som var tillverkat före första världskriget, vid provskjutning fungerade – men klickade vid två av åtta avfyrningsförsök. Vapnet var avsett för svag ammunition med en relativt låg anslagsenergi.
Mannen erkände samtliga gärningar, men gjorde gällande att vapenbrottet inte skulle bedömas som grovt. Han anförde att han köpt pistolen för skojs skull men att den inte fungerade.
Laddad med skarp ammunition
Tingsrätten konstaterade att pistolen förvarats på en lättillgänglig plats tillsammans med narkotika och att den helt saknat lagligt användningsområde. Den har även varit laddad med skarp ammunition och i övrigt hanterats på ett sätt som gjort att det kunde befaras att den kom till brottslig användning. Brottet bedömdes därför som grovt.
Han dömdes i enlighet med åtalet till fängelse i ett år och två månader.
Domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige och 18-åringen yrkade återigen att vapeninnehavet skulle bedömas som brott av normalgraden.
Döms för brott av normalgraden
Omständigheterna att 18-åringen hade pistolen relativt lättåtkomlig i sitt rum på HVB-hemmet tillsammans med narkotikan talar enligt hovrätten i riktningen för att pistolinnehavet ska bedömas som grovt. Vapnet hade dock tydliga funktionsbrister och var avsett för klen ammunition med en förhållandevis låg anslagsenergi.
Vid en sammanvägd bedömning anser domstolen att innehavet inte ska betraktas som grovt brott. Han döms därför för bland annat vapenbrott av normalgraden till sluten ungdomsvård i sex månader.
Två nämndemän var skiljaktiga avseende rubriceringen och straffets längd. De ville i stället döma honom för grovt vapenbrott till sluten ungdomsvård i åtta månader. (Blendow Lexnova)
