Tingsrätten lindrade påföljden för ett grovt vapenbrott eftersom mannen berättat om innehavet för polisen.
I hovrätten framkom dock att mannen berättat detta först i samband med att han informerats om att en husrannsakan skulle genomföras.
Det har, enligt hovrätten, därför inte varit fråga om ett frivilligt angivande och mannen döms därför till två och ett halvt års fängelse.
Enligt åklagaren hade den 30-åriga mannen innehaft en halvautomatisk Glock-pistol samt 513 skarpa patroner utan att ha rätt till det. Mannen hade någon gång mellan den 16 april 2020 och den 8 maj förvarat pistolen dels i sin lägenhet, dels i sitt lägenhetsförråd i Finspång.
Åklagaren ansåg att brottet var grovt eftersom vapnet innehafts på allmän plats inom kommunen, att det förvarats lättillgängligt och tillsammans med ammunition samt relativt stora mängder amfetamin och alprazolam.
Den 30-årige mannen hävdade istället att han förvarat pistolen, ammunitionen och amfetaminet åt två personer som han ”på grund av rädsla” inte ville namnge.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Tingsrätten lindrade påföljden
Norrköpings tingsrätt ansåg att det, genom den skriftliga och tekniska bevisningen samt mannens egna uppgifter, stod klart att han uppsåtligen innehaft såväl pistolen som patronerna och amfetaminet.
Vid bedömningen av om vapenbrottet skulle bedömas som grovt togs särskild hänsyn till gärningens farlighet. Domstolen konstaterade att ett innehav av ett skarpladdat vapen på allmän plats enligt förarbetena ”regelmässigt ska bedömas som grovt”, liksom om skarp ammunition till ett oladdat vapen medförts till platsen.
Omständigheterna i fallet talade enligt tingsrätten för att det funnits en beaktansvärd risk för att pistolen skulle komma till användning och brottet rubricerades därför som grovt.
Straffvärdet för den samlade brottsligheten ansågs uppgå till två och ett halvt års fängelse. Eftersom mannen på eget initiativ ringt 112 och för polis berättat om vapeninnehavet, var de tre vännerna provskjutit det samt om narkotikainnehavet fann dock tingsrätten skäl att lindra straffet till ett år och tio månaders fängelse.
Hovrätten gör en annan bedömning
Domen överklagades senare till Göta hovrätt som nu gör en annan bedömning i fråga om påföljden.
Genom polisvittnesförhöret är det nämligen utrett att 30-åringen ringde 112, inte för att berätta om vapnet och narkotikan, utan för att han uppfattat att någon försökte bryta sig in i hans lägenhet. Det var först i samband med att mannen fick information om att det skulle genomföras en husrannsakan i hans bostad som han berättade om vapnet och narkotikan.
Detta utgör, enligt hovrätten, inte ett frivilligt angivande i den mening som avses i brottsbalken, skriver hovrätten. Hovrätten skärper därför straffet och 30-åringen döms till två och ett halvt års fängelse. (Blendow Lexnova)
