Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Inte bara domstolarnas oberoende – även domarnas självständighet”

Nyheter
Publicerad: 2022-04-22 13:50
Gudrun Antemar är lagman och chef för Sveriges största allmänna domstol – Stockholms tingsrätt. Foto: Stefan Wahlberg/DJ

Som chef inom åklagarväsendet lärde hon sig hur det är att vara part i domstol – och att ställa höga krav på staten som part.
Som riksrevisor insåg hon att granskning ska ses som kvalitetsutveckling snarare än som kritik.
Nu är Gudrun Antemar chef för Sveriges största tingsrätt där handläggningstiderna har minskat så mycket att medarbetarna kan ägna varannan fredag åt kvalitetsdiskussioner. ”Även om ett av huvudmålen är att parterna ska få sina mål korrekt avgjorda i tid så kan kvalitet i en domstol inte bara handla om effektiva rutiner. En domstol ska också vara en god arbetsgivare. Kvalitet ökar utrymmet för effektivitet – och tvärt om”.

Stockholms tingsrätt har cirka 300 medarbetare, 247 miljoner i budget och 14 000 mål per år. Hur fungerar en sådan koloss jämfört med andra, mindre, domstolar?

– Jag tycker att det fungerar otroligt bra. Storleken har sina styrkor men som domstol är det också viktigt att inse att vi inte ska springa fort – utan gå smart.

– Det innebär att vi i förväg tittar på vilka mål som väntar på att avgöras.  Utifrån det bestämmer vi sedan hur de olika målen kan handläggas.

– Det handlar om att sortera och prioritera rätt från början.

Vad innebär det konkret?

– Vi är till exempel en väldigt tvistemålstung domstol. Då måste vi redan från början bedöma vilka av dessa tvistemål som är enklare och vilka som är mer komplicerade.

– Bara genom att skilja på dessa två kategorier hinner vi med både de svåra och de enklare målen eftersom vi genom detta har infört någonting så ovanligt som ett snabbspår för tvistemål.

– Mål som ligger under ett visst värde och som inte bedöms som rättsligt komplicerade handläggs  i snabbspåret på ett effektivt sätt och med hög kvalitet.

Och hur hanteras snabbspårsmålen?

– Vi försöker undvika det misstag som tyvärr finns i så många organisationer, nämligen att man sätter mindre erfarna medarbetare på det som verkar enkelt. Det leder tyvärr ofta till att saker tar lång tid.

– I stället för att lägga de rättsligt sett enkla målen på  mindre erfarna medarbetare så gör vi tvärt om.

Foto: DJ

– Vi har två mycket erfarna rådmän som tar hand om de mål som hamnar i snabbspåret. De handlägger målen tillsammans med en beredningsjurist och ett antal notarier och handläggare.

Hur ser resultatet ut?

– Genom vässade handläggningsrutiner och ett enormt fint bemötande av parterna klarar de av en mycket stor andel av våra tvistemål på kort tid.

– Det innebär att de inte gör en sak i taget och sedan bara sitter och väntar på att till exempel en av parterna ska svara. Istället inleds en dialog med parterna där man omedelbart klarar ut alla frågor om processrättsliga förutsättningar, eventuella förhandlingar och annat de kommande månaderna.

– Det gör att parterna känner att det blir delaktiga i en effektiv och kompetent handläggning och då går allting mycket smidigare.

Vad innebär det rent tidsmässigt?

– Att snabbspårsmålen normalt är avgjorda inom ett par månader. Och då pratar vi alltså inte om FT-målen (s.k. förenklade tvistemål som handläggs av en ensamdomare, reds anm.) som ligger utanför det här snabbspåret.

– Dessutom får det här positiva effekter för handläggningen av de mer komplicerade målen. Snabbspåret frigör tid eftersom avdelningarna inte handlägger den här typen av mål.

– Vi människor fungerar ju till stor del så att vi först tar oss an det som går enkelt och fort. Risken är att man sen inte hinner med det svårare… Nu kan avdelningarna lägga all sin tid på de mer komplicerade målen.

Hur ser medarbetarna på att arbeta så här?

Stockholms tingsrätt. Foto: Eskil Andreasson/DJ

– Det är populärt att arbeta i snabbspåret för tvistemål  eftersom de har en fin sammanhållning i gruppen och uppnår fina resultat. Då blir det roligt att arbeta.

– De som arbetar i snabbspåret för tvistemål gör det under en viss tid.  Tanken är inte att man ska stanna där för evigt, utan  under en tid – det gör att man tycker att det är  givande.

Ser du någon principiell risk med att de komplicerade målen blir lidande av att erfarna domare öronmärks för enklare mål?

– Nej, det är just där som betydelsen av tingsrättens storlek kommer in. Vi har väldigt många erfarna rådmän på en så här stor domstol och har därför råd att disponera om två av dem till snabbspårsgruppen.

– Om man däremot ska få samma system att fungera på mindre domstolar krävs det nog att flera domstolar går samman så att man gemensamt kan frigöra resurser.

Hur ser det ur med handläggningen av brottmålen vid Stockholms tingsrätt?

– Där har vi ju fått ett snabbspår av staten – ”Snabbare lagföring” – där även polis och åklagare ingår.

– Vi har ett kansli där en mycket erfaren rådman, en beredningsjurist och ett antal handläggare ser till att målen är klara för huvudförhandling när de lottas på avdelning. Det  avdelningarna behöver göra är att bemanna med ordföranden till förhandlingarna. Allt annat är ordnat och förberett på ett bra sätt.

– Det kan vara en fiskal, en beredningsjurist eller en rådman som är ordförande beroende på hur komplicerat målet är.

Hur ofta händer det att ett brottmål som från början verkade vara av enkel beskaffenhet faktiskt visar sig vara mer komplicerat än så?

Foto: Jonas Ekströmer/TT

– Det händer och då handlar det mycket om kommunikation. Att man som fiskal, eller till och med notarie, har fått rätt information och kan känna sig trygga med att säga ifrån när det känns alltför komplicerat.

– Då får en ordinarie domare hoppa in som ordförande och så försöker vi sätta den mindre erfarna kollegan som protokollförare. På så sätt ser vi det som ett utbildningsmoment.

Antalet brottmål inom ”Snabbare lagföring” ökar ju rejält och ställer stora krav på alla aktörer. Är det ett problem för er?

– Vi anser att det i och för sig finns möjlighet för polisen att leverera ännu fler mål inom ramen för ”Snabbare lagföring” men att vi samtidigt ser att det faktiskt finns möjlighet att avgöra en större  andel av målen  tidigare – nämligen genom strafförelägganden.

– Innan vi hittar ytterligare utrymme för brottmålen inom ”Snabbare lagföring” har vi sagt att det vore bra om man kunde hitta en sådan lösning hos åklagarna.

Vad gör ni från tingsrättens sida för att det ska bli så?

– Vi har en pågående dialog med åklagarna, en diskussion vi kommer att fortsätta att ha.

– Åklagarna får ju in väldigt mycket från polisen och det är samtidigt väldigt många unga åklagare som sätts att hantera detta.

– På tingsrätten har vi en mycket erfaren rådman som är knuten till ”Snabbare lagföring” som tillsammans med beredningsjuristen och handläggarna ser till att de mål där åtal väcks kan handläggas både snabbt och rättssäkert.

Om jag förstår dig rätt så skulle du som domstolschef önska att åklagarna utfärdade fler strafförelägganden?

– Vår analys hittills blir att fler mål där åtal har väckts i snabbspåret skulle ha kunnat avgöras genom att åklagaren utfärdade strafföreläggande.

Foto: Eskil Andreasson/DJ

– Samtidigt vill jag vara försiktig med att ha synpunkter på hur en annan myndighet gör eftersom jag inte har tillräcklig kunskap om hur åklagarna har möjlighet att hantera detta.  

– Men utifrån vårt domarperspektiv och utifrån de rättsliga förutsättningarna som vi ser är det tydligt att det borde finnas möjlighet att utfärda fler strafförelägganden för den här typen av mål.

Om vi sammanfattar tingsrättens omloppstider… Lever ni upp till regeringens krav på att 75 procent av brottmålen ska vara avgjorda inom fem månader och att 75 procent av tvistemålen ska vara avgjorda inom sju månader?

– Ja, det gör vi med goda marginaler! Det är bara att titta på våra fina siffror (se tabellen nedan, reds anm.).

– Det har vi gjort genom att cheferna tillsammans med medarbetarna har arbetat utifrån att vi ska gå smart och inte springa fort

– Fördelen med att vi har arbetat oss ner till så här fina omloppstider är att vi har möjlighet att inte bara  ägna oss åt att avgöra mål och effektiviseringsarbete utan att vi också får tid för kvalitetsarbete.

Vad innebär det?

– Inom ramen för tillitsstyrd verksamhet lägger jag mig inte i vad chefer och medarbetare gör på sin kvalitetstid bara det handlar om att utveckla domstolens medarbetare och verksamhet i en kvalitetshöjande riktning.

– Rent konkret innebär det att avdelningarna varannan fredag har möjlighet att ha kvalitetsdiskussioner, grupparbeten och annat som ytterst gagnar kvaliteten här på tingsrätten.

Hur definierar du som domstolschef ”kvalitet” på en domstol?

– Det ligger naturligtvis nära till hand att tänka rättslig kvalitet… Men även om ett av huvudmålen är att parterna ska få sina mål korrekt avgjorda i tid så kan kvalitet på en domstol inte bara handla om snabba och effektiva rutiner.

Teckning: Johan Hallnäs/TT

– Kvalitet handlar även om att handläggarna ska uppleva att de hinner göra vad de ska göra, att det finns metoder för att underlätta för varandra mellan de olika medarbetarkategorierna och annat som skapar en god stämning och arbetsmiljö, vilket i sin tur höjer kvalitén.

– En domstol är ju inte bara leverantörer av domar utan också arbetsgivare. Och det ena ger det andra. Kvalitet ökar utrymmet för effektivitet – och tvärt om.

Du pratar en hel del om ”mycket erfarna rådmän”… Skulle vi behöva fler typer av domarroller för de ordinarie domarna i Sverige?

– Jag tror inte att vi ska ha fler olika typer av fullmaktsanställningar. I det avseendet måste alla ordinarie domare uppfylla samma höga krav.

– Däremot finns det ju domare som tar extra ansvar och då menar jag inte bara ledaransvar utan ett extra ansvar för kvalitet och utveckling utifrån sin kompetens och erfarenhet.

Det har ju diskuterats om man borde inför seniora domare utan en linjär chefsposition.

– Just det. I det avseendet tror jag att det vore bra om en skicklig domare inte bara kunde premieras genom högre lön utan också genom någon form av utnämning som inte nödvändigtvis behöver innebära ett chefskap.

– Åklagarna har ju möjlighet att bli seniora åklagare utan att bli chefer och på hovrätterna finns det redan idag så kallade vice avdelningsordföranden som inte har något egentligt chefsansvar.

Vad skulle effekten av en sådan ordning kunna vara?

– Att domarbanan blev mer attraktiv för nästa generations jurister, mer varierande och mångfacetterad med fler utvecklingsmöjligheter.

– Det här har föreslagits vid ett antal tillfällen men aldrig genomförts. Senaste gången var det Petra Lundh (f.d. domstolschef, numera riksåklagare, reds anm.) som la fram ett sådant förslag i en utredning.

Foto: Henrik Montgomery/TT

– Då ledde det inte till någonting samtidigt som man inrättade fler chefsrådmanstjänster…

För några år sedan var du själv regeringens utredare när det gäller domarkarriären. Vad behövs mer för att göra domaryrket attraktivt för jurister?

– Om jag säger så här: när jag hade regeringens uppdrag att utreda frågan hade jag gärna velat ge betänkandet namnet ”Omväxling förnöjer” istället för ”Rekrytering av framtidens domare”.

– Det är precis vad det handlar om. Inte minst för den nya generationens jurister.

Idag är det problem att rekrytera domare, inte minst till landsbygden. Kan du ge exempel på någon lösning?

– Om man till exempel sitter ting långt ifrån en storstad och trivs och vill stanna där så borde man kunna känna tryggheten i att stanna där några år tills det dyker upp en ledig tjänst som ordinarie domare. Det kan man inte göra idag.

– Detta skulle kunna lösas genom möjligheten att bli adjungerande råd eller t.f. rådman inte bara på ett år utan på längre sikt. På så sätt skulle man ha en chans att meritera sig för en rådmanstjänst med fullmakt när det blir aktuellt.

Hur ska man höja domaryrkets status bland jurister?

– Till att börja med behöver vi inte gå över ån efter vatten…

– Jag tycker att vi till stor del har ett system som fungerar och att vi redan idag får in väldigt många duktiga, unga jurister i domstolarna.

– Jag vet att hovrätterna är beredda att utbilda fler assessorer och att tingsrätterna är beredda att utbilda fler fiskaler. Och då har vi kommit väldigt långt när det gäller tänkbara ordinarie domare.

Foto: Bertil Ericsson/TT

– Men sedan händer ju någonting på vägen…

Vad är det som händer?

 – Assessorerna lämnar oftast domstolarna för att meritera sig genom att arbeta i regeringskansliet, JO, JK och ett antal statliga myndigheter som därmed får tillgång till ett stort antal kvalitetssäkrade jurister.

– Där lär de sig ovärderliga saker som de kan ta med sig tillbaka till domstolarna – om de kommer tillbaka…

– Det jag och andra som utrett domarbanan har lyft fram är att det skulle vara mycket bra om det fanns budget för att utbilda ännu fler fiskaler till assessorer. Därmed skulle ännu fler skickliga jurister bli tillgängliga för andra viktiga arbeten i staten.

– Sedan måste det vara  attraktivt att komma tillbaka till domstolarna efter sina år ”där ute”.

Varför fungerar det inte så idag?

– Tidigare fick man vara till exempel rättssakkunnig i regeringskansliet i maximalt sex år. Idag har man övergått till många fler tillsvidareanställningar utan någon bortre gräns.

– Jag är säker på att många av dem som blir kvar där gärna skulle komma tillbaka till en domarroll men det förutsätter att arbetet i domstol och löneläget är tillräckligt attraktivt.

– Domstolarna har i många år arbetat med effektivisering men vi måste också förstå vikten av att arbeta med kvalitet för både medarbetarna och verksamheten.

Hur mycket tror du att lönen betyder?

– Man måste helt klart titta på lönenivåerna. Det är inte så enkelt att man kan försöka höja status och attraktionskraft för ett yrke utan att ta in lönefrågan i sammanhanget.

Foto: Ebba Maring/KS

– Jag har faktiskt arbetat med lönebildningsfrågor på Jusek när jag var ung fiskal en gång. Så nu uttalar jag mig generellt och inte som domstolschef… (skratt)

Idag krävs det ingen annan formell merit än en juristexamen för att få bli domare. Vad tycker du om det?

– Det man ville uppnå när man tog bort de formella kraven var att öppna möjligheten för till exempel erfarna advokater och andra jurister att bli domare. Det tycker jag är klokt och bra, så ska det vara.

– Många kan också meritera sig genom att vara t.f. rådman eller adjungerat råd. Att anställa t.f. rådmän är en viktig uppgift.

– Jag är övertygad om att  det inte finns någon domstolschef som skulle komma på tanken att anställa en person som till exempel t.f. rådman om personen inte är lämplig för domaruppgiften.

Vad betyder domarrollen som sådan för ämbetets status?

– Det är en mycket intressant fråga! Vi pratar ju idag väldigt mycket om domstolarnas oberoende. Det är viktigt för rättsstatsprincipen.

– Men vi måste också prata om domarnas självständighet. Det är också en viktig del av både systemet och yrket som domare.

– Tillitsstyrning är inte bara ett ord.  Det är att ge varje medarbetare tillräckligt med utrymme, kunskap och information så att de kan ta ansvar. Som domare innebär det självständighet.

Kan du utveckla det?

– Domarnas självständighet bygger på deras erfarenhet. Man blir en självständig domare först när man är tillräckligt erfaren och säker på det som man gör.

– Som domare ska man vara oberoende även gentemot domstolschefen. Därför är det viktigt att domarna känner att de har tillräcklig kunskap och erfarenhet och att de kan lita på att den enda som får lägga sig i domarens arbete är en överrätt och inte den administrativa chefen.

Foto: Stefan Wahlberg/DJ

– Den självständiga rollen skapar en otroligt spännande position som borde lyftas fram mer när vi talar om domaryrket.

Du har tidigare varit chef för Förvaltningsrätten i Stockholm. Hur ser du på skillnaderna mellan de här två domstolsslagen?

– Jag kommer ju ursprungligen från de allmänna domstolarna så det var möjligtvis lite modigt av mig när jag satte mig som chef för Sveriges största förvaltningsdomstol…

– Det jag hade med mig var erfarenheten från att ha varit chef för andra offentliga organisationer men det jag inte hade med mig var förvaltningsdomstolarnas juridik.

– Man måste helt enkelt läsa på i en sådan situation… börja plugga igen!

Det är många typer av mål inom förvaltningsrätten – allt från socialrätt till skatterätt…

– Så är det och då måste man dels vara ödmjuk, dels tacksam över att få vara med och döma tillsammans med andra domare.

– Men jag vill säga att det handlar om fantastiskt rolig juridik i förvaltningsdomstolarna. Jag fick på ett helt nytt sätt lära mig hur juridiken hänger ihop.

– Även det är värt att lyfta fram i domaryrket: Omväxling förnöjer och det är otroligt nyttigt att pröva på en annan typ av domstol. Det gör dig till en bättre domare.

Jag pratade nyligen med Högsta förvaltningsdomstolens ordförande Helena Jäderblom som efterlyser prejudikatmål när det gäller bevisfrågor i skatteärenden. Vad säger du om det?

– Med min förhållandevis korta erfarenhet från förvaltningsdomstol tror jag att skillnaden mot de allmänna domstolarna ligger i att förvaltningsrätterna överprövar myndighetsbeslut som redan är omprövade innan de hamnar i förvaltningsdomstolarna.

– Vi har ju dessutom officialprincipen som ger myndigheterna ett långtgående utredningsansvar och då blir det nog lätt att bevisfrågorna kan komma i skymundan.

– Bevisfrågorna finns säkert ofta där men det gäller att se dem bland alla rättsfrågor…

Det har framförts hård kritik från advokathåll mot att förvaltningsdomstolarna i alltför hög grad utgår ifrån att Skatteverkets uppgifter är korrekta och inte behöver bevisas. Hur ser du på det?

– Jag är inte tillräckligt uppdaterad på den frågan för att kunna ge något bra svar men så mycket kan jag säga att frågor om bevisvärdering är ett område där man måste vara väldigt uppmärksam.

– Högsta domstolen har kommit med en rad rättsfall om bevisvärdering som är till stor nytta för de allmänna domstolarna. 

– Hur bevisprövningen ska gå till kan inte regleras i lag utan måste fastställas i praxis och då är det HFD som ska komma med vägledande avgöranden. Där håller jag med Helena Jäderblom.

Vad har du tagit med dig från dina tio år inom åklagarmyndigheten – först som byråchef och rättschef hos riksåklagaren och sedan som generaldirektör för Ekobrottsmyndigheten?

Gudrun Antemar var generaldirektör för EBM 2004-2010. Foto: Björn Larsson Ask/TT

– Förutom en hel del intressant och kreativ straffrätt så är det främst två saker…

– För det första att vara part i domstol. Det är en viktig erfarenhet.

– För det andra att man ska kunna ställa väldigt högra krav på staten som part.

Och vad har du med dig från dina år som riksrevisor?

– När man tänker på granskaning så tänker många på kontroll och på att få kritik…

– Under min tid som riksrevisor lärde jag mig att se på granskning som en metod för att undersöka vad som borde kunna göras bättre. En form av kvalitetsarbete och verksamhetsutveckling.

– Om man ser på granskning på det viset får den ett bättre genomslag hos dem som arbetar i verksamheten. Då blir granskningen ett välkommet inslag.

Foto: Björn Larsson Ask/TT
FAKTA – Gudrun Antemar, lagman och chef för Stockholms tingsrätt

Född: 1958 i Umeå. Flyttade mycket i och med sin pappas arbete

Jur. kand: 1981 Stockholms universitet

Tingsmeritering: 1984, Västerås tingsrätt

Hovrättsassessor: 1991 i Svea hovrätt

Övrig bakgrund: Kansliråd och rättssakskunnig vid Justitiedepartementets civilrättenhet L2, regeringens särskilda utredare i fler utredningar, ledamot i Lunds universitets styrelse.

Bor: lägenhet i centrala Stockholm

Familj: två vuxna söner

Laleh. Foto: Pontus Lundahl/TT

Senaste bok: ”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens och ”Andrum” av Viktor Banke

Senaste film/TV-serie: BBC-serien ”En brittisk skandal” och ”Tunna blå linjen” på SVT

Musik: Chopin om jag ska lyssna på någonting vackert, Bruce Springsteen som min ungdomsidol men också Avicii och Laleh

Egen listtopp: ”Mina bästa platser: Visby och Antibes”

FAKTA – ur Stockholms tingsrätts verksamhetsberättelse år 2021


Dela sidan:
Skriv ut: