En dömd man tvingades sitta kvar 60 dagar i häkte efter att hans fängelsedom blev verkställbar.
Detta trots att det råder en absolut tidsgräns på 30 dagar – som inte får överskridas.
Det konstaterar JO och riktar allvarlig kritik mot Kriminalvården för behandlingen av mannnen.
En man JO-anmälde Kriminalvården och uppgav att han vistats i häkte under en lång tid efter att hans fängelsedom på fyra år och sex månader blev verkställbar.
Anmälan från mannen inkom 9 oktober 2020 och den 6 november inhämtade JO muntliga uppgifter från Kriminalvården av vilka det framgick att mannen påbörjade sin verkställighet den 17 september och fortfarande vistades i häktet i avvaktan på plats vid Kumlaanstalten.
Av Kriminalvårdens remissvar som senare inkom till Justitieombudsmannen framgår att mannen fick en plats på Kumla den 19 november 2020 – det vill säga drygt två månader efter att hans dom blev verkställbar. Enligt Kriminalvården var orsaken till mannens långa vistelse i häktet att det saknats platser eller resurser på Kumla i förhållande till det stora antal personer som skulle placeras där. Gällande mannen behövdes dessutom ”särskild hänsyn” tas till klientkonstellationen innan placering kunde ske, vilket kan ha påverkat väntetiden negativt.
Får allvarlig kritik
I sitt beslut konstaterar JO att en dömd person, enligt reglerna i strafftidslagen, får placeras i häkte i avvaktan på anstaltsplacering men att det finns vissa tidsfrister kopplade till detta. Dessa innebär att tiden i häkte inte får vara ”längre än nödvändigt” och inte längre än en vecka – om det inte finns särskilda skäl. Även om det finns särskilda skäl får tiden inte vara längre än 30 dagar – och det finns inga undantag från detta. Enligt JO har den nu aktuella mannens situation varit ”uppenbart i strid mot regleringen” i strafftidslagen.
JO ser ”mycket allvarligt” på Kriminalvårdens uppgifter om att mannen inte kunnat placeras på anstalt till följd av plats- och resursbrist och konstaterar att tidsfristen om 30 dagar är absolut och får inte överskridas. Kriminalvårdens förklaring utgör alltså inte skäl för överskridande och myndigheten får allvarlig kritik för behandlingen av mannen.
Kriminalvården anses inte heller ha vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma till rätta med väntetiderna och problemet med att intagna blir kvar i häkte i väntan på anstaltsplats är inte löst och inte heller upprätthålls de tidsfrister som finns vilket, enligt JO, är ”synnerligen bekymmersamt”.
JO ska därför utreda frågan vidare i ett särskilt initiativärende samt beslutar att skicka en kopia av beslutet till regeringen för att uppmärksamma denna på detta.
