Vid en inspektion av en kriminalvårdsanstalt samtalade Justitiekanslern, JK, med en intagen som blivit fråntagen ett JO-beslut med motivering att han, till skillnad från en medintagen, inte studerade juridik.
Beslutet rörde intagnas rätt att telefonera, och var intressant för den intagne eftersom han själv nyligen hade överklagat ett beslut rörande telefontillstånd, och började därför skriva av det. Innan han hunnit klart, kom dock kamratens lärare och tog det ifrån honom. Senare fick den intagne tillbaka beslutet, men blev sedan åter fråntagen detta.
Läraren uppgav att någon hade beslutat att det istället skulle förstöras eftersom den intagne inte studerar juridik och därmed inte har rätt till handlingen. På grund av det inträffade beslutade JK att inleda ett tillsynsärende.
I ett yttrande anför Kriminalvården bland annat att det aktuella JO-beslutet inte omfattades av litteraturlistor eller refererades till i den doktrin som ingick i kursen, och att det därför egentligen inte var lärarens sak att tillhandahålla det. När beslutet väl var utskrivet fanns dock inget hinder för de intagna att få tillgång till det.
Emellertid uppfattade läraren det så att materialet inte skulle lämnas tillbaka eftersom det inte utgjorde studiematerial. Berörd personal har med anledning av det inträffade påmints om att det inte finns något generellt förbud mot innehav av JO-beslut, uppger Kriminalvården.
Den intagne uppger att han vid flera tillfällen utan framgång begärt att få reda på vem som fattade beslut om att handlingen skulle tas ifrån honom och förstöras. Han uppger vidare att anstaltschefen inte heller utrett det inträffade.
JK finner inte skäl att kritisera lärarens åtgärd att tillfälligt ta hand om handlingen och kontakta kriminalvårdschefen. Däremot finner JK det beklagligt att läraren missuppfattade den diskussionen och därmed inte återlämnade det redan utskrivna beslutet till de båda intagna.
JK konstaterar vidare att hade varit bra om anstalten i anslutning till händelsen hade gjort tydligt för den intagne varför han inte fick beslutet tillbaka och vilka andra möjligheter han hade för att få del av detta och andra JO-beslut.
Däremot finner JK inte skäl att kritisera anstalten för att man inte på den intagnes begäran fattat någon formellt skriftligt beslut, eftersom fråga var om ett faktiskt handlande och i viss ån ett missförstånd från lärarens sida.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
