Institutet Mot Mutor har publicerat en ny version av en ”Näringslivskod” från år 2012. Den nya koden är både strängare än tidigare och ”avsevärt strängare” på vissa områden inom det privata näringslivet – bland annat för bank- och försäkringsbranschen.
Den nya koden har som syfte att vara ett ”komplement” till den nya mutbrottslagstiftningen som trädde i kraft sommaren 2012 – detta eftersom den nya lagstiftningen anses vara ”svårtolkad”.
Koden ska också ”i princip vara strängare än brottsbalkens regler, varför den som följt koden ska kunna räkna med att förfarandet ligger inom ramen för det tillåtna”. Koden kan därför fungera som vägledning för att avgöra vad som är en tillåten respektive otillåten förmån.
Koden består av 13 punkter. Enligt den första punkten omfattas alla slags gåvor, belöningar och andra förmåner. Förmåner utan ekonomiskt värde kan alltså också falla inom kodens tillämpningsområde.
Koden omfattar alla bokföringsskyldiga företag.
Enligt punkt fyra får företag endast följa andra branschregler om förmåner förutsatt att dessa inte strider mot koden.
För att avgöra om det är tillåtet att lämna en förmån beror på enligt vilken samhällssektor som mottagaren tillhör. Koden har tre olika ”nivåer” som är olika stränga.
Den strängaste regeln gäller för förmåner till vissa personer inom det offentliga: ”Det är förbjudet att lämna, utlova eller erbjuda en förmån till den som utövar myndighet eller beslutar om offentlig upphandling.”
Den näst strängaste gäller förmåner till ”andra kategorier där särskild restriktivitet ska iakttas”. Koden nämner till exempel arbets- eller uppdragstagare vid offentliga organ och inom integritetskänsliga verksamheter ”där särskilda skyddsintressen gör sig gällande”.
För att veta om en förmån är tillåten måste man se till alla betydelsefulla omständigheter i det specifika fallet – till exempel förmånens värde, mottagarens position, förmånens art och Mottagarkretsen och formerna för erbjudandet av förmånen.
Några ”varningsflaggor” är om förmånen är värdefull, om det inte finns ett tydligt samband mellan mottagarens arbete eller uppdrag, om förmånen är dold och om det är mottagaren som föreslår att en förmån ska ges.
Den minst stränga regeln gäller förmåner till anställda eller uppdragstagare i privatägda företag. Ett företag får ge förmåner till dessa så länge det sker öppet, om förmånen är måttfull och förmånen inte kan anses påverka mottagarens beteende.
Enligt koden borde företag använda sig av någon form av policy med åtgärder mot otillåten påverkan. Policyn måste anpassas till bland annat företagets storlek och ägarförhållanden.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
