DEBATT – av Rashin Fardnicklasson, Advokat, inriktning anti-korruption, tidigare konsult vid Transparency International UK
När Världsekonomiskt Forum nyligen lanserade sitt Davos Manifesto 2020, en uppsättning av etiska principer som ska vägleda företag, riktades strålkastaren mot att företag bland annat ska ha nolltolerans mot korruption. Nolltolerans mot korruption har placerats i början av manifestet, inte i mitten, inte i slutet. Det är där frågan borde hamna, högst upp på dagordningen, i varje verksamhet.
Att bedriva ett aktivt och långsiktigt anti-korruptionsarbete är en fråga om hållbarhet, förtroende och anseende. Inte minst är det en hygienfaktor, kapital kan användas till annat än att betala företagsbot. Frågan som alla företag måste ställa sig för att behålla sin konkurrenskraft är således inte längre varför man ska bedriva ett aktivt anti-korruptionsarbete utan hur man driver ett sådant arbete.
Det finns inte något ”off the shelf” eller ”one size fits all” sätt att hantera antikorruptionsfrågor.
Med andra ord behöver organisationens arbete med detta område vara
flexibelt och anpassat till den egna verksamheten. Det finns dock vissa gemensamma grundpelare som är viktiga för alla verksamheter där ett aktivt arbete mot korruption bedrivs.
En inspirationskälla är anti-korruptionsindexet Defence Companies Anti-Corruption Index (DCI) där många av dessa grundpelare tas upp och som med fördel kan användas av andra branscher inom näringslivet och av offentlig sektor.
I DCI rankas det etikarbete och anti-korruptionsarbete som de cirka 140 största försvarsföretagen i världen uppger på sina hemsidor att de bedriver. Transparency International UK, som står bakom indexet, har efter samtal med experter inom anti-korruption och försvarssektorn identifierat tio huvudsakliga riskområden för korruption för just denna sektor. Några av dessa områden är ledarskap och organisation, intern kontroll, stöd till anställda, intressekonflikt, kontakt med kunder samt hantering av leverantörskedja, agenter, mellanhänder och joint ventures.
Resultatet av DCI planeras att lanseras sommaren 2020 men frågorna och bedömningskriterierna har redan offentliggjorts.
Indexet innehåller flera huvudfrågor som är mycket omfattande. Denna heltäckande syn är en utgångspunkt för att lyckas integrera anti-korruptionsfrågan i verksamheten.
Frågorna gäller bland annat:
– företagets anti-korruptionsprogram och om styrelsen eller en specifik kommitté till styrelsen har ansvar för och tillsyn över anti-korruptionsprogrammet,
– om utformningen och implementeringen av anti-korruptionsprogrammet är baserade på en riskbedömning av de korruptionsrisker företaget faktiskt riskerar att utsättas för,
– rapportering till styrelsen och rättsväsendet vid misstanke av att brott begåtts,
– anti-korruptionsutbildning för personal,
– ersättningstrukturer för anställda och agenter,
– visselblåsarkanaler och rådgivningskanaler samt personalens förtroende för kanalerna,
– policy och procedurer om intressekonflikter,
– anställning eller anlitande av personer från den offentliga sektorn,
– politiska bidrag samt bidrag till välgörande ändamål och sponsring,
– ansvarsfull lobbyverksamhet,
– gåvor och representation,
– riskbaserad anti-korruption due diligence på leverantörer, agenter och joint ventures,
– företagets verkliga huvudman och många fler frågor.
DCI ger tips på hur man praktiskt driver ett aktivt arbete mot korruption. Att inte driva ett sådant arbete kan få stora konsekvenser. Frågan är, vill man som ledare placera arbetet mot korruption högst upp på dagordningen med målet att bli bäst i klassen eller vill man driva en verksamhet på ett sätt som gör att man riskerar dess anseende, sitt egna anseende och verksamhetens kapital?
Det är ledningen i alla verksamheter, oavsett bransch och sektor, som på allvar får besvara denna fråga och vad som ska gälla 2020 och framåt i den egna organisationen.
