Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Insiktsfullt och klokt av Johan Munck

Debatt
Publicerad: 2010-06-15 11:17

Av Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare, numera rättskommentator och samhällsdebattör

Vissa juridiska seminarier är torra som snus hur kvalitetshöga de än må vara.

Men torrhet präglade alls icke ett av VJS (Institutet för vidareutbildning av jurister, samhällsvetare och ekonomer) den 14 juni anordnat seminarium angående det högaktuella ämnet ”Resning i brottmål”.

Upplägget var levande och prestigebefriat. Inte bara förre ordföranden i Högsta domstolen Johan Munck och advokaten Peter Althin höll sina förutbestämda och givande anföranden.

Utanför schemat för kvällsseminariet i Näringslivets Hus i Stockholm släpptes lite mer spontant fram till mikrofonen förre skivbolagsdirektören och fängelsedömde Billy Butt. Butt som under en lång följd av år kämpat för sin heder genom att ge in resningsansökan efter resningsansökan till Högsta domstolen. Hittills har det blivit tio ansökningar och lika många avslag. Många av ansökningarna har författats av Butt själv men några har han fått hjälp med av gratisarbetande advokater. Billy Butt har fått visst gehör för sin uppfattning att bevisningen mot honom varit otillräcklig hos några av justitieråden.

Vid den senaste prövningen – den tionde i ordningen – ansåg justitierådet Göran Lambertz i sin skiljaktiga mening att om allt material hade lagts fram i ett sammanhang, hade det enligt Lambertz´ mening funnits synnerliga skäl att på nytt pröva Billy Butts skuld. Men – ansåg Göran Lambertz vidare – Butts ansökan skulle likväl avslås med hänvisning till ett tidigare avgörande i HD (NJA 2009 s 768). För egen del måste jag tillstå att jag inte förstår hur Göran Lambertz har resonerat.

Men jag tänkte samtidigt att det säkert beror på min otillräckliga intellektuella förmåga. Därför kändes det lättande att under seminariet höra Johan Munck, som jag odelat inordnar bland den intellektuella eliten i landet, förklara att han inte förstod Lambertz´ skiljaktiga mening i Butt-ärendet. Och om Johan Munck inte förstår, tror jag inte att det finns någon enda som kan förstå.
  
Peter Althin trivdes på seminariet. Han lät engagerad och alert som vore han 40 på nytt. Det gjorde också advokaten Pelle Svensson, som flitigt deltog i debatten från sin publikplats. Peter Althin pratade sig varm för en helt fristående institution som har i uppgift att ta ställning till resningsansökningar. Precis som Althin föreslagit i en debattartikel redan i maj 2006.

Han fick stöd av Johan Munck som underströk att efter resningsprövningen skulle i förekommande fall själva dömandet ske av den ”vanliga” domstolen. Både Munck och Althin var eniga om att det inte finns särskilt mycket krut i det nyligen framlagda betänkandet (SOU 2009:98, Resningsförfarandet i brottmål – återupptagande av förundersökning och rätt till biträde.) Visst var det en fördel att advokater inte skulle behöva arbeta gratis i den utsträckning som måste ske nu i resningssammanhang, lade Althin till.
 
Vad kunde Billy Butt förmedla under seminariet då? Jo, han vet ju precis hur det är att vara dömd på felaktiga grunder. Han frågade också de närvarande åhörarna hur de trodde det kändes. Svaret på frågan föreföll en smula överflödigt. Billy Butt manade alla inom rättsväsendet att kommunicera bättre med honom och med alla andra vanliga människor som hamnar i systemet. Bli begripliga! Göm er inte!
 
När jag såg Billy Butt stå där i talarstolen bakom mikrofonen, kände jag en stark beundran för hans ihärdighet och för hans enorma ambition att bli rentvådd. Hans första fyra resningsansökningar skrev han mest som en bearbetning av den frustration han kände över att vara felaktigt dömd. Den femte resningsansökan upplevde han att den var nära att lyckas.

Resningsansökan nummer 6 och 7 var emellertid misslyckade. Men sedan kom den viktiga nummer 8. Då fick han – helt eller delvis – två justitieråd på sin sida. Tänk dig: två av fem i stället för som Joy Rahman som vid sitt andra försök fick erforderliga tre justitieråd av fem att gå på hans linje och därigenom beviljades Rahman resning.

Vad är rättvist? Frågade jag mig själv på åhörarplats. Det är i alla fall uppenbart att rättvisan inte är rättvis. Ty vore rättvisan rättvis skulle Billy Butt redan ha beviljats resning. Med Billy Butts envishet är jag säker på att det kommer också en elfte ansökan från honom. Och fler om det mot förmodan skulle erfordras.

När jag pratade med Billy Butt omedelbart före seminariet var han mest orolig över att det sammanlagda antalet justitieråd inte skulle räcka till. Nästan alla var förbrukade numera. Men det kommer ju fler in efter hand, sa han optimistiskt! Och alldeles korrekt. Ingen är oersättlig. Inte ens Johan Munck. Fast nästan.

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se


Dela sidan:
Skriv ut:


Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.