Inrätta en statlig söktjänst för lagöverträdelser som bara lämnar ut uppgifter till ansvarsfulla kontrollföretag och de traditionella medierna men inte till sådana som vill kolla sin dejt eller granska klassföräldrarna.
Det föreslog GDPR-experten tillika ordförande i Arbetsdomstolen Sören Öman vid en paneldebatt på internationella dataskyddsdagen i tisdags som anordnades av Forum för dataskydd.
Rubriken på panelsamtalet som ägde rum på Cirio Advokatbyrå i Stockholm på tisdagskvällen, samma dag som Internationella dataskyddsdagen inföll, var: ”Bakgrundskontroller: Integritet, journalistik och trygga arbetsplatser – hur hittar vi balansen?”.
Föreningen Forum för dataskydd lät Eric Leijonram, nytillträdd generaldirektör för Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, inledningstala. Han lovade att den riskbaserade tillsynen ska öka och att klagomålshanteringen på myndigheten ska effektiviseras.
– Vi ska bli ett lite modigare och vassare IMY, sammanfattade han sitt föredrag.
Därefter lät han rättschefen David Törngren företräda IMY i paneldebatten. Martin Ahlquist, vice ordförande Publicistklubben, tidigare redaktionschef och ansvarig utgivare SvD, företrädde media. Från bakgrundskontrollföretagens sida medverkade Oskar Olsson, affärsområdeschef Human Risk Management på 2Secure. Övriga medverkande var Ulrika Boëthius, Finansförbundets ordförande samt Sören Öman, ordförande Arbetsdomstolen, tidigare utredare i flera dataskyddsrättsliga utredningar och författare av en GDPR-kommentar.
Hålla isär intressena
David Törngren började med att säga att vi måste hålla isär yttrandefrihetsintresset och intresset för bakgrundskontroller.
– Vi blandar ofta ihop äpplen och päron när vi pratar om lösningar genom lagstiftning. Den ena frågan är avvägningen mellan integritetsskydd och yttrandefrihet som regleras i grundlagarna och den andra frågan är behovet av bakgrundskontroller som kan vara fullt legitimt och intresset av integritetsskydd. För mig är detta två separata frågor som blandas ihop i debatten. Det gör det svårt att hitta bra lösningar.
Martin Ahlqvist var den i panelen som försvarade intresset för media att ha tillgång till brottmålsdomar i sin journalistiska granskning.
– Tryck- och yttrandefriheten naggas i kanten av en rad nya lagar, inte bara hotet mot söktjänster. Om detta hade varit en enda förändringen hade det inte varit ett jättestort problem men detta är bara en av många förändringar. Sekretess på förundersökningar fram till dom är ett annat exempel. Tillsammans försvårar alla dessa förändringar det journalistiska arbetet.
Martin Ahlqvist anser att tillgången till söktjänster är avgörande eftersom mediernas resurser har krympt genom åren.
”Tack vare söktjänsterna”
– Det finns inte en massa resurser för att bygga upp den typen av tjänster. Det jobb som gjordes när reportrar gick runt bland diarier och ringde domstolarna görs inte i dag. Det är tack vare söktjänsterna som vi kunnat upprätthålla den bevakningen.
Sören Öman pekade på risken för att söktjänster och bakgrundskontroller utestänger människor från arbetsmarknaden.
– Ibland nekas de jobb utan att de får reda på den verkliga anledningen till det. Det är ett stort samhällsintresse i sig och en del av samhällskontraktet att när man väl har sonat sitt brott så ska man tas upp i samhället igenom som huvudregel. Det riskerar att bli mekaniska avslag utan att man beaktar individen. Bedömningen kan bli alltför trubbig.
Han tycker att systemet med säkerhetsprövningar är bättre än både söktjänster och utdrag ur belastningsregister som vissa branscher kan få del av idag.
– När man gör säkerhetsprövningar så har man en särskild nämnd som först tittar på det som kommer fram i kontrollerna och sedan bedömer man om det är värt att lämna ut till en säkerhetsutövare som ska ha den här personen som ska säkerhetsprövas. Då blir det en likformig bedömning.
Överutnyttjar söktjänsterna
Ulrika Boëthius tog från sin fackliga utgångspunkt avstamp i hur bakgrundskontrollerna påverkar arbetsmarknaden i dag.
– I takt med att det blivit möjligt att söka på lagöverträdelser så tar man det säkra före det osäkra och anställer den som är helt ren i stället. Man överutnyttjar söktjänsterna och gör kontroller löpande på anställda också. Det är ett legitimt intresse att inte få in kriminalitet på arbetsplatserna, inte minst inom finanssektorn där jag verkar. Men det påverkar arbetsmiljön på en arbetsplats när man börjar känna sig kontrollerad och har ett övervakningssystem. Det gör något med viljan att fortsätta känna tillit till sina kolleger.
Oskar Olsson gjorde flera försök att få fram en seriös bild av bakgrundskontroll-branschen.
– Man ska inte använda en belastningskontroll slentrianmässigt. Det ska vara en sund säkerhetskultur och bakgrundskontroller är inte lösningen på allt. Många gånger när vi meddelar resultat från en kontroll så är det ofta sista steget i rekryteringsprocessen och kandidaten har sålt in sig till rekryterande chef och man har i princip bestämt sig. Vi kämpar nästan i uppförsbacke ibland och måste jobba hårt för att övertyga kunden om att denna person är inte riktigt bra för er verksamhet. Det är inte lagöverträdelser som är det stora problemet, den absolut vanligaste avvikelsen är de som förskönar sitt cv.
Nyanserad bild
Martin Ahlquist gjorde å sin sida tappra försök att ge en nyanserad bild av mediernas hantering av personuppgifter.
– De här tekniska möjligheterna har inte lett till att fler blivit utpekade. Medierna har i stället blivit mer återhållsamma med att publicera namn och bild än tidigare. Vi följer det medieetiska systemet.
David Törngren nyanserade också bilden av att medier ”hänger ut” folk men pekade samtidigt på det underliggande problemet med söktjänster.
– Problemet är inte att medierna får tillgång till underlag och gör den journalistiska granskningen utan problemet är publiceringen i söktjänsterna i sig eftersom de riktar sig till hela allmänheten och inte följer de medieetiska principerna.
David Törngren fick frågan från moderatorn om den nuvarande ordningen kommer att bestå eller om förändringar är på gång.
– Många saker händer nu samtidigt. HD ska inom kort avgöra ett mål som troligen rör förhållandet mellan GDPR och de svenska grundlagarna, sedan har vi en utredning som är på remiss nu som handlar om att begränsa möjligheterna att använda de här söktjänsterna och sedan ligger ett svenskt mål från Attunda tingsrätt i EU-domstolen om huruvida de svenska publiceringarna av lagöverträdelser är förenliga med EU-rätten. Det är sannolikt att vi ser någon typ av förändring i framtiden.
Historisk förklaring
David Törngren svarade på fråga om varför den här typen av söktjänster bara finns i Sverige och inte i övriga Europa. Han pekade på en historisk förklaring.
– När man införde reglerna om frivilliga utgivningsbevis i början av 2000-talet så varnades det för att det skulle kunna bli rena personregister och sedan har vi sett den här utvecklingen mot personregister och rena söktjänster. Men trots att parlamentariska kommittéer var överens om att åtgärda detta har det stoppats i riksdagen.
Sören Öman anser att Sverige behöver göra grundlagsändringar och stoppa den fulla friheten för söktjänster:
– Vi behöver de här grundlagsändringarna som tar bort söktjänsterna eller lägger dem under GDPR så att de inte tillåts. Men detta motsätter sig ju ofta medierna och det är en av orsakerna till att vi inte har fått igenom grundlagsändringar i riksdagen. De ser det som en inskränkning i mediernas möjligheter och envars möjlighet att göra publiceringar, men medierna ägnar ju inte sig åt sådana här söktjänster normalt sett.
För att gå alla intressen till mötes väckte Sören Öman ett förslag som uppenbarligen vann mångas gillande i salongen.
– Ett uppkast för att komma vidare politiskt kan vara att inrätta en statlig söktjänst för lagöverträdelser som bara lämnar ut till ansvarsfulla kontrollföretag och de traditionella medierna men inte till sådana som vill kolla sin dejt eller klassföräldrarna eller sådana grejer.
”Licensgivet system”
David Törngren hakade på och spekulerade, efter en fråga från publiken kring systemet med kreditupplysningar som numera bara tillåts för vissa aktörer, i att ett liknande system skulle kunna tillämpas på söktjänster kring lagöverträdelser.
– Det skulle då kunna vara ett licensgivet system och inte bara drivas av staten.
Debatten om söktjänsterna lär fortsätta. Men tiden tycks tala för en förändring. Redan om ett par veckor väntas Högsta domstolen ge besked i ett mål rörande ett antal söktjänstföretag huruvida dessa i fortsättningen ska ha rätt att få ut brottmålsdomar för publicering i databaser utan anonymisering.
