Två tonårspojkar, 16 och 17 år gamla, åtalades vid Jönköpings tingsrätt för skadegörelse.
I somras befann de sig vid ett bibliotek i Jönköping och kastade sten på varandra som ”en lek”. En av stenarna studsade mot den ene tonårspojkens kropp och träffat en fönsterruta på biblioteket som krossades.
Inget direkt uppsåt
Tingsrätten konstaterade att pojkarna inte har haft något så kallat direkt uppsåt till gärningen men att de borde ha insett att det fanns risk att ett fönster kunde träffas. Därmed ansågs de ha haft ett så kallat likgiltighetsuppsåt och dömdes för skadegörelse.
En av pojkarna överklagade domen till Göta hovrätt som nu friar honom helt. Hovrätten anser, precis som tingsrätten, att stenkastningen har skett tillsammans och i samförstånd – och att det därför saknar betydelse att det var den andre pojken som kastade den sten som krossade fönsterrutan. Båda kan därför i och för sig anses ansvariga för att fönstret krossades.
Relativt liten risk
Hovrätten konstaterar att stenkastning i närheten av ett fönster givetvis innebär en risk för att en sten kan komma att träffa fönstret. Risken för att stenen, efter att ha träffat motståndaren i leken, ska ändra riktning och skada ett fönster på några meters avstånd får dock bedömas som relativt liten.
Hovrätten anser inte heller att åklagaren har bevisat att 18-åringen har varit likgiltig inför effekterna av sitt agerande och att han därför inte kan anses ha haft uppsåt till skadegörelse genom likgiltighet. Han frias därför.
