Hösten 2014 polisanmälde företrädaren för en bensinmack utanför Karlstad en stöld av ett antal cigarettlimpor. Företrädaren berättade att hon hade observerat tre män i butiken som hon trodde hade genomfört stölden.
En polisinspektör beslutade dock att inte inleda en förundersökning och beslutet motiverades med att det var ”uppenbart” att brottet inte gick att utreda.
Bilder från annat brott
Några dagar senare kontaktade kvinnan Polismyndigheten igen för att berätta att hon nu hade sett bilder från en övervakningsfilm från ett annat brott i Brålanda och då kunnat identifiera att det var samma personer som hade stulit från bensinmacken.
Polismyndigheten fattade nu beslut om att inleda en förundersökning.
Åtal väktes för båda brotten och i en dom i december 2014 dömdes en person för stölden i Brålanda. han friades dock från det åtal som gällde cigarettstölden på bensinmacken.
Inga ”omedelbara” åtgärder
Tingsrätten konstaterade bland annat att bolagets anmälan inte hade lett till några ”omedelbara åtgärder” från polisens sida, att det inte hade genomförts någon teknisk undersökning i ärendet och att kvinnan som förestod macken samt vittnen hörts först tre veckor efter gärningen.
Eftersom mackföreståndaren och vittnena hade sett videoklipp med den tilltalade bedömdes deras utpekanden dessutom som mindre tillförlitliga.
Bensinmacken anmälde saken till Justitiekanslern och begärde skadestånd av staten med 35 000 kronor eftersom man ansåg att polisen har brustit i sin brottsutredning.
Polispatrull till platsen?
Enligt JK kan det i och för sig ifrågasättas om inte en polispatrull borde ha skickats till platsen för att ta upp anmälan och hålla förhör med målsäganden redan i samband med händelsen eftersom det rimligen borde ha gett ett bättre underlag för bedömningen av om det fanns några spår att säkra och om en teknisk undersökning borde genomföras.
JK skriver i sitt beslut:
”Frågan om förundersökning ska inledas eller inte är en bedömningsfråga. Polisinspektören som beslutade att inte inleda förundersökning har uppgett att han, i fråga om en brottsplatsundersökning skulle göras, bedömde att det inte skulle gå att säkra fingeravtryck som var avsatta av gärningsmannen (och ingen annan) och att det inte heller skulle finnas spår av DNA (cigarettfimpar, snusprillor, flaska som gärningsmannen druckit ur eller liknande). Inte heller fanns det några brytskador som, om det hade funnits några, hade varit av intresse att säkra.”
Beslut grundat på telefonsamtal
Slutsatsen att det var ”uppenbart” att brott inte gick att utreda - grundad enbart på den per telefon gjorda anmälan - kan också ifrågasättas enligt JK.
JK anser dock inte att det är fråga om en sådan ”påtaglig felbedömning” som medför att skadeståndsskyldighet har uppkommit för staten och avslår därför anspråket.
JK tillägger också att det inte heller är visat att det finns ett samband mellan polisens initiala beslut att inte inleda förundersökning och den skada som bolaget har drabbats av.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
