En kvinna blev påkörd bakifrån när hennes bil stod stilla vid en rondell. Hon sökte läkare för smärta i rygg och nacke, men röntgen visade inget. Åtta månader efter färdolyckan blev kvinnan sjukskriven.
Länsrätten fann att kvinnan varit utsatt för ett sådant våld att en så kallad whiplashskada i för sig har kunnat uppkomma. Att röntgen inte visade något anmärkningsvärt borde enligt länsrätten inte tillmätas någon avgörande betydelse. Det är otvistigt att ett tidssamband mellan olycksfallet och besvärsdebuten förelegat, och kvinnans besvär har därefter varit kontinuerliga.
Det är visserligen graverande att kvinnan inte blev sjukskriven förrän i juli 2004, det vill säga åtta månader efter olyckan. Detta utesluter dock inte att olyckan kan bedömas vara en arbetsskada, menade länsrätten.
Kvinnan har inte haft några besvär med nacke och rygg tidigare. Vad gäller eventuellt konkurrerande skadeorsaker har Försäkringskassan angett psykosociala besvär i form av kvinnans separation från sin dåvarande man. De två psykiatrikerna har dock uttalat att det föreligger ett samband mellan olycksfallet och de depressiva besvären.
Med ändring av Försäkringskassans beslut förklarade länsrätten att kvinnans whiplashbesvär skulle godkännas som arbetsskada. Två skiljaktiga nämndemän ansåg att överklagandet skulle avslås.
Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer Försäkringskassans beslut.
Detta eftersom övervägande skäl inte talar för samband mellan den trafikolycka kvinnan råkade ut för i november 2003 och de henens sjukdomsbesvär som medför nedsättning av henens arbetsförmåga. Kvinnan har därför inte rätt till livränta.
Johanna Haddäng
johanna.haddaang@dagensjuridik.se
