Kvinnan förblödde en sommarkväll år 2010 av de skador mannen åsamkat henne under den sexualakt som påbörjades tidigt samma dag.
Tingsrätten menade att mannen måste insett att det omfattande blodflödet, särskilt i förening med tidsutdräkten, inneburit en hög sannolikhet för kvinnans död samt att hans uppträdande mot polis och ambulanspersonal talade för att han varit likgiltig till att hon var död.
Tingsrätten dömde mannen för grov våldtäkt och mord till livstids fängelse. I hovrätten yrkade mannen att han skulle dömas för grovt vållande till annans död och grov våldtäkt, alternativt att straffet för den samlade brottsligheten skulle sättas ned till tio års fängelse.
Hovrätten, som förde ett längre resonemang om olika former av uppsåt och dessas klandervärdhet, fastställde dock tingsrättens domslut.
Hovrätten uttalade bland annat att den risk mannen förhållit sig likgiltig inför har varit högst påtaglig, varför hans uppsåt gränsar till insiktsuppsåt och gärningens klandervärdhet därmed får anses vara hög. Att mannen begått gärningen med likgiltighetsuppsåt förändrar således inte bedömningen att straffet ska bestämmas till fängelse på livstid, menade hovrätten.
Genom att Högsta domstolen nu beslutar att inte meddela prövningstillstånd står hovrättens avgörande fast.
