Ett bolag äger en fastighet i Boxholm, en gammal bruksort i Östergötland, på vilken det funnits ett antal arrendelotter. Den tidigare ägaren, numera bolagets ägare, hade i slutet på 1980-talet fått tillstånd att planlägga fastigheten för befintliga arrendelotter samt att få bilda ytterligare ett antal tomter för nybebyggelse. Bolaget ansökte år 2005 om anläggningsförrättning för bildande av gemensamhetsanläggning bestående av båtbryggor, badplatser, vägar och dricksvattenanläggning.
Lantmäterimyndigheten beslutade 2006 att inrätta en gemensamhetsanläggning i form av en hamnanläggning med 72 deltagande fastigheter. Vidare beslutades att delägarna tillsammans skulle betala bolaget 720 000 kronor i intrångsersättning för anläggningen. Samtidigt bildade delägarna Hårdaholmens samfällighetsförening.
Delägarna, totalt 139 personer, överklagade beslutet avseende intrångsersättning samt ersättning för förrättningskostnader. De menade att ett exploateringsavtal angav att gemensamhetsanläggningen skulle ombesörjas och bekostas av exploatören samt överlåtas till samfällighetsföreningen utan vederlag. Vidare anfördes att ersättning för intrång i fastighet inte var mervärdesskattepliktig varför ersättningen i vart fall skulle sänkas till 580 000 kronor.
Bolaget menade att det inte förelåg något avtal mellan parterna alternativt att avtalet i vart fall inte omfattade en hamnanläggning identisk med det i exploateringsavtalet angivna hamnområdet.
Fastighetsdomstolen konstaterade att det åberopade exploateringsavtalet ingicks år 1990 mellan kommunen och den förre ägaren, bolagets ägare, till bolagets fastighet. Domstolen fann dock att bolaget inte lämnat något medgivande om avsteg från värderingsreglerna vad gäller hamnanläggningen samt att avtalet inte var träffat mellan parterna varför domstolen fann att avtalet inte skulle beaktas.
Fastighetsdomstolen fann dock att någon skattepliktig omsättning inte förelåg varför mervärdesskatt inte skulle ingå i intrångsersättningen. Domstolen beslutade därför att samfälligheten skulle betala bolaget 580 000 kronor i intrångsersättning men lämnade yrkandet avseende förrättningskostnader utan bifall.
Hovrätten fann dock att exploateringsavtalet inte kunde förstås på annat sätt än att avtalsparterna avsåg att samfällighetsföreningen skulle ha en självständig rätt enligt avtalet samt att det förhållandet att delägarna i föreningen inte varit avtalsparter inte hindrade dem från att göra avtalet gällande mot bolaget.
Vid en samlad bedömning fann hovrätten att exploateringsavtalet skulle ha bindande verkan som ett medgivande för exploatören att avstå från ersättning varför bolaget inte var berättigat till intrångsersättning för de anordningar som följer av avtalet. Hovrätten fann därefter att bolaget inte förmått visa att hamnanläggningen gått utöver avtalet.
Hovrätten fann därför att bolagets begäran om intrångsersättning skulle avslås, liksom begäran om ersättning förrättningskostnaderna då bolaget enligt avtalet skulle bekosta även dessa. Med ändring av underinstansernas avgöranden biföll därmed hovrätten delägarna i samfällighetsföreningens överklagande.
Bolaget överklagade men Högsta domstolen beslutar nu att inte meddela prövningstillstånd i målet varför hovrättens avgörande står fast.
