Mannen hade låtit uppföra ett tvåvåningshus i anslutning till skidbackarna i Åre och anfört att bottenplanet i huset varit en separat lägenhet som han haft för avsikt att hyra ut. Han hade själv inget behov av två våningsplan. Mot den bakgrunden sökte han avdrag för ingående mervärdesskatt med sammanlagt drygt 800 000 kronor, motsvarande halva kostnaden för byggnadens uppförande.
Skatteverket anförde att de bägge våningsplanen var förbundna med varandra genom en trappa i byggnadens mittparti och att hela byggnaden därför var att anse som anpassad för stadigvarande bostadsändamål mot bakgrund av att de bägge lägenheterna inte klart avskiljts från varandra.
Verket ansåg inte heller att mannen vidtagit andra åtgärder som visat att hans ursprungliga avsikt varit att yrkesmässigt hyra ut den nedre lägenheten i byggnaden.
Kammarrätten finner att mannens åberopade bevisning inte visar att hans avsikt med den nedre lägenheten endast varit att den skulle användas för korttidsuthyrning. Domstolen pekar särskilt på den omständigheten att de bägge lägenheterna förbundits med en centralt placerad och relativt omfångsrik trappa. Den omständigheten att lägenheterna sedermera skiljts från varandra med en branddörr förändrar inte denna bedöming.
Då fastigheten mot denna bakgrund haft karaktären av stadigvarande bostad och den skattskyldige misslyckats med att göra sannolikt att den nedre lägenheten varit avsedd endast i uthyrningsverksamhet kan avdrag för ingående skatt avseende uppförande av den nedre lägenheten inte medges. Överklagandet avslås därför.
red@dagensjuridik.se
