Skatteverket begärde vid Förvaltningsrätten i Stockholm att den 57-årige mannen skulle betala drygt 66 miljoner kronor i obetalda skatter för ett bolag. Skatteskulderna hade förfallit till betalning under den period då mannen satt i styrelsen för bolaget.
Enligt Skatteverket hade mannen varit delaktig i ett avancerat skatteplaneringsupplägg.
Upplöst genom fusion
Mannen hade gått in i bolagets styrelse en kort tid innan bolaget hade gjort ett värdeminskningsavdrag för ett flygplan. Efter att avdragen hade utnyttjats hade bolaget upplösts genom fusion.
Enligt Skatteverket hade bolaget dock aldrig köpt något flygplan i verklig mening och det fanns därför ingen rätt till avdrag.
Mannen, å sin sida, hävdade att bolaget hade upphört som ”skattesubjekt” efter fusionen och att Skatteverkets beslut därför var felaktigt.
Väl medveten
Förvaltningsrätten konstaterade att det enligt praxis är fullt möjligt för Skatteverket att fatta beslut om ett ”överlåtande” bolags tidigare inkomsttaxeringar och att det upplösta bolaget är att anse som skattesubjekt för dessa år.
Enligt förvaltningsrätten framstod det som att mannen hade varit väl medveten om innebörden och riskerna med det aktuella upplägget och att det inte var oproportionerligt att gå på Skatteverkets linje om att mannen hade ett fullständigt betalningsansvar.
”Grovt rättegångsfel”
Mannen överklagade domen till Kammarrätten i Stockholm och hävdade att ett skattebeslut som vilar på så kallad genomsyn, med hänsyn till kravet på förutsebarhet, inte kan ligga till grund för en talan om företrädaransvar. Hans uppfattning redovisades i kammarrättens dom:
”Förvaltningsrättens dom innehåller ett grovt rättegångsfel eftersom en av hans huvudinvändningar inte har prövats. Genomsyn är numera inte accepterat i svensk rättstillämpning och kan inte ligga till grund för en talan om företrädaransvar. Denna invändning har förvaltningsrätten inte bemött och domstolen har därför gjort en materiellt ofullständig prövning av målet.”
Insåg risken
Kammarrätten slog dock fast att det inte förelåg något sådant hinder. Precis som förvaltningsrätten ansåg kammarrätten dessutom att det måste ha framstått som uppenbart för mannen – som enligt egen utsago hade stor erfarenhet och kompetens på området – att det förelåg en väsentlig risk för att avdragen skulle komma att underkännas.
Agerandet hade därmed i vart fall varit grovt oaktsamt.
Ska betala 66 miljoner
Kammarrätten avslog därför överklagandet och fastslog att mannen, solidariskt med bolaget, var skyldig att betala de 66 miljoner kronorna till staten.
Domen överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen som nu beslutar att inte bevilja prövningstillstånd. kammarrättens dom står därmed fast.
