Den 87-åriga kvinnan lider av svår demens, kognitiva svårigheter, artros, traumatiska hjärnskador, transistoriska ischemiska attacker och förmaksflimmer och den 91-åriga mannen av magproblem, gikt, yrsel, högt blodtryck och sviterna av en tidigare hjärtinfarkt. Han går dåligt och måste använda käpp.
Paret bor på andra våningen i ett hus utan hiss och har beviljats hemtjänst.
Paret fick rätt i förvaltningsrätten
Omsorgsnämnden i Malmö kommun sade dock nej till att de skulle få bistånd i form av särkilt boende. Orsaken var att paret, enligt nämnden, kunde få sina behov tillgodosedda i sin ordinarie bostad.
Paret överklagade nämndens beslut till Förvaltningsrätten i Malmö som vägde in de fysiska, psykologiska och sociala omständigheterna i sitt beslut.
Förvaltningsrätten skrev:
”Vid en sammantagen bedömning av vad som framkommit om X hälsotillstånd, ålder och förhållanden i övrigt anser förvaltningsrätten att X inte kan anses tillförsäkrad en skälig levnadsnivå i den egna bostaden. Förvaltningsrätten anser således att X har rätt till särskilt boende.”
Ordinarie bostadsmarknaden
Malmö kommun överklagade till Kammarrätten i Göteborg som nu river upp förvaltningsrättens dom.
Kammarrätten skriver:
”Vid en helhetsbedömning av X psykosociala situation, behov av omvårdnad samt personliga förhållanden i övrigt anser kammarrätten att det inte har kommit fram annat än att X för närvarande kan tillförsäkras en skälig levnadsnivå i sitt nuvarande boende eller genom en annan lämpligare bostad på den ordinarie bostadsmarknaden.”
Kommunen får därför rätt och makarna får nej på sin ansökan om särskilt boende.
