Två makar ansökte om strandskyddsdispens för uppförandet av en brygga på deras fastighet vid Lindöviken. Byggnads- och miljöskyddsnämnden beviljade dispens men länsstyrelsen upphävde därefter dispensen under hänvisning till att det fanns större brygganläggningar i nära anslutning till platsen.
Miljödomstolen fann dock att det fanns vissa svårigheter för fastighetsägarna att nyttja någon befintlig brygga i närheten varför det fanns skäl att meddela strandskyddsdispens. Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, konstaterar att området ligger inom en orörd och allemansrättsligt tillgänglig del av viken och att en brygga skulle medföra att strandområdet av allmänheten kan uppfattas som privat.
Dessutom var större delen av viken redan hårt exploaterad. MÖD finner att makarnas intresse av båt- och badplats inte väger tyngre än det allmänna intresset att värna strandskyddet. MÖD upphäver därför miljödomstolens dom och fastställer länsstyrelsens beslut att inte meddela strandskydd.
