Mannen och kvinnan har tillsammans två barn, födda 2002 och 2007. Föräldrarna separerade 2008 och 2012 fick pappan ensam vårdnad om barnen.
I november 2012 hade mamman rest till Israel med barnen i syfte att bosätta sig där med dem. Barnen kunde återföras till Sverige först ett år senare efter ett beslut av israelisk domstol.
Mamman åtalades vid Östersunds tingsrätt för grov egenmäktighet med barn. Hon nekade till brott och hävdade att hon hade befunnit sig i en nödsituation och att hon hade saknat uppsåt. Enligt mamman hade hon flytt med barnen för att skydda dem från det våld som hon påstod att pappan utsatte dem för.
Tingsrätten konstaterar nu att mammans egna uppgifter visar att hon medvetet fört bort barnen och således har agerat med så kallat direkt uppsåt. Tingsrätten konstaterar också det vore otänkbart att låta den ena föräldern ”ta lagen i egna händer” sedan en vårdnadstvist avgjorts av domstolen.
Tingsrätten skriver:
”Allmän domstol har att pröva tvister om barns vårdnad, boende och umgänge och prövningen sker efter vad som är bäst för barnet. Det kan inte godtas att en förlorande part gör sin egen bedömning om risk för att barnet far illa hos den andra föräldern och därefter åberopar ansvarsfrihet för att ha fört bort barnet på grund av sin egen övertygelse. Vad nu sagts gäller särskilt om det inte finns några nya avgörande omständigheter som inte varit uppe till behandling i vårdnadsmålet.”
Eftersom bortförandet varat i drygt ett år – och eftersom barnen inte fått veta om de någonsin skulle få återvända till Sverige eller om de skulle få träffa sin pappa igen – döms mamman för grov egenmäktighet med barn till villkorlig dom och 200 timmars samhällstjänst.
Mamman ska också betala sammanlagt 57 000 kronor i skadestånd till barnen och deras pappa.
Foto: TT
