Social- och arbetsmarknadsnämndens i en kommun, nämnden, ansökte om att tre flickor, 13, 7 respektive 5 år gamla skulle beredas vård med stöd av LVU. Barnen hade omhändertagits i november 2009 då nämnden fått kännedom om att flickorna blivit misshandlade av deras föräldrar, en 44-årig man och en 38-årig kvinna från Irak, då parets äldsta dotter berättat om sin oro för sina småsystrar.
Föräldrarna dömdes i tingsrätten i oktober 2009 för hedersrelaterad misshandel och olaga hot mot deras äldsta dotter, men friades då från misshandel mot den 13-åriga dottern.
Under ett möte med socialtjänsten uppgav pappan att han ”skulle ha krossat den äldsta dottern med en batong om han hade vetat att hon ljugit för honom i två och ett halvt år”. Socialtjänsten fann även att det förelåg en stor risk att en semesterresa egentligen innebar att familjen planerade att lämna Sverige.
Länsrätten fann att det inte fanns någon direkt utredning som visade att även de tre yngsta flickorna utsatts för misshandel, men att flickornas berättelser ändå skulle läggas till grund för bedömningen. Länsrätten fann att flickornas vårdbehov inte kunde tillgodoses i hemmet och biföll därför nämndens ansökan.
Kammarrätten konstaterar att en påbörjad förundersökning om fridskränkning mot flickorna lagts ned av åklagaren och finner vid en sammantagen bedömning att det inte framkommit något annat som utgör grund för vård enligt LVU. Kammarrätten bifaller föräldrarnas överklagande och avslår nämndens ansökan om vård.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
