Polisen valde som led i sin utredning att offentliggöra filmen genom att lägga ut den på sin hemsida, varpå en tidning kopierade filmen och lade ut den på sin egen hemsida. Filmen spreds senare till Youtube och Videoboom; på den senare sajten under kategorin Humor och underhållning. Kvinnan anmälde utlämnandet av filmen till JK, som granskade ärendet inom ramen för sin roll som tillsynsmyndighet.
JK uttalar att rånförsöket som sådant självklart var integritetskränkande för kvinnan. Emellertid kan uppgifterna om hennes personliga förhållanden på filmen, där hon förekommer helt kort, inte sägas vara av särskilt ömtåligt slag eller ge anledning till missaktning av henne. Uppgifterna riskerade inte heller att utsätta kvinnan för annat obehag än vad som får anses vara acceptabelt inom den ifrågavarande sekretessbestämmelsens ramar. Sammanfattningsvis anser JK att Polisens behandling av uppgifterna inte skett med något otillbörligt syfte utan för att söka information om ett brott. Eftersom staten inte är skadeståndsskyldig mot kvinnan, avslår JK kvinnans anspråk på ersättning för kränkning.
