Justitiekanslern, JK, har meddelat två beslut som berör skyddet för yttrandefriheten med anledning av konflikter vid Uppsala universitet.
Arbetsmiljöproblem
Det ena beslutet rör en situation där en tidigare doktorand vid universitetet efter avslutad anställning ansökt om finansiella medel till ett projekt.
Ansökan skickades till en prefekt som doktoranden tidigare varit i konflikt med. Prefekten formulerade i ett mejlsvar att ansökan inte kan bifallas, delvis motiverat med de allvarliga arbetsmiljöproblem som uppstått med anledning av konflikten.
Kränkande beteende
Det andra beslutet rör en professor vid universitetet som fått flera anvisningar av överordnade att upphöra med vissa beteenden.
De överordnade hade bland annat framfört till professorn att hon kränkte sina kollegor och att hon uttryckte kritik i frågor som inte rörde hennes arbetsområde.
Repressalieförbud
JK konstaterar i båda besluten att yttrandefriheten innefattar en rätt att kunna uttrycka sig utan negativa följder.
JK menar att det så kallade repressalieförbudet inte enbart aktualiseras när någon utnyttjar sin yttrandefrihet på ett sätt som aktualiserar yttrandefrihetsgrundlagen eller tryckfrihetsförordningen, till exempel genom att lämna uppgifter till media.
Repressalieförbudet ska ses som en yttrandefrihetsrättslig princip som följer redan av 2 kap. 1 § regeringsformen.
I båda fallen som JK har granskat har yttrandefriheten nyttjats vilket aktualiserar repressalieförbudet.
Ingen kritik
JK väljer dock att inte rikta kritik mot Uppsala universitet i något av fallen.
Avseende doktoranden fäster JK bland annat vikt vid att ansökan rent faktiskt kom att handläggas av andra på institutionen även efter prefektens avslag.
I professorns fall menar JK att en arbetsgivare måste reagera mot en anställd som trakasserar sina kollegor.
Ogenomtänkta formuleringar
När det gäller kritiken mot institutionen betonar JK dock vikten av att en anställds yttrandefrihet respekteras oavsett om kritiken sker internt eller externt.
I båda fallen menar JK att formuleringarna från dekanen respektive professorns överordnade var mindre väl genomtänkta. JK ställer därför krav på Uppsala universitet att öka medvetenheten inom universitetet om de viktiga frågor och inte sällan svåra bedömningar och gränsdragningar som besluten aktualiserar.
