Dottern vände sig till Skatteverket för att registrera en annan man som sin pappa än den som redan fanns registrerad. Men Skatteverket ansåg inte att de hade fått de handlingar som krävs för att göra en faderskapsändring och hänvisade henne istället till tingsrätten.
När målet togs upp i tingsrätten hävdes det tidigare faderskap och den man som dottern pekade ut registrerades som pappa.
Dottern, som hade haft kostnader på 8 500 kronor för DNA-analys och juridisk rådgivning, vände sig därefter till JK för att få ersättning.
Hon anförde till stöd för sitt anspråk att det redan 1952 hade stått klart att mannen var hennes pappa. Det måste enligt henne ha skett ett eller flera misstag hos myndigheterna då faderskapet inte hade registrerats.
Justitiekanslern anser att de handlingar som kvinnan kom in med i samband med sin ansökan inte uppfyllde kraven för en ändring av faderskapet i folkbokföringsdatabasen eftersom det varken fanns ett avgörande från en domstol eller någon tredjemansbekräftelse. Skatteverkets materiella bedömning i ärendet var därför riktig och grund för skadestånd föreligger därför inte.
JK skriver också att de kostnader som kvinnan har begärt ersättning för verkar ha uppkommit i samband med hennes ansökan till tingsrätten om att få det felaktiga faderskapet hävt och att få rätt faderskap fastställt. Kostnaderna anses därför saakna samband med Skatteverkets registrering och handläggning.
Foto: Hasse Holmberg/TT
