Hovrätten dömer en 45-årig man för våldsamt motstånd i samband med en polisutryckning till mannens mörkerlagda bostad. Det var enligt båda instanser inte visat att mannen i det första skedet förstått att det var poliser han sparkade på i mörkret. Hovrätten anser dock att mannen måste ha insett detta när alla tre på grund av tumultet hamnat på golvet.
En 45-årig man åtalades vid Attunda tingsrätt för våld mot tjänsteman samt för våldsamt motstånd. Parternas uppgifter var i princip samstämmiga och följande var därmed utrett:
Under en augustinatt 2018 larmades polisen om att en 45-årig man självmant skurit sig. Målsäganden och dennes kollega beordrades till bostaden i Vallentuna och knackade på dörren.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Skrek att han blev attackerad
Efter att ha blivit insläppta av en annan man gick målsäganden upp för den smala trappan som slingrade sig uppåt i en vridning med 180 grader. När polismannen kom runt svängen i trappan fick han syn på 45-åringen som stod vid översta trappsteget och höll händerna på vardera ledstången. I samma ögonblick sparkade mannen mot målsäganden vilket fick till följd att han tappade balansen och föll bakåt in i väggen bakom honom.
45-åringen skrek i samband med detta att han blev attackerad.
Tumult uppstod
Polismannen ställde sig därefter upp, försökte övertyga 45-åringen om att de var där för att hjälpa honom men möttes i stället av flera slag och sparkar, varav en spark träffade målsäganden över näsan så att det kom näsblod. Ytterligare tumult uppstod och de båda männen föll bakåt ner på hallgolvet på undervåningen.
Med hjälp av sin kollega lyckades målsäganden handfängsla den fortsatt sparkande och krängande mannen.
Tingsrätten noterade inledningsvis att åklagaren inte hade presenterat någon utredning utöver händelserapporten. Av de uppgifter de båda polispersonerna lämnat framkom inte heller att 45-åringen förstått eller blivit informerad om att någon larmat om att han skulle ha försökt skada sig själv eller att han de facto skulle ha stått i begrepp att skada sig.
Mörkt i trapphuset
Bland annat då det var mörkt i trapphuset och målsägandens kollega burit pannlampa var det enligt domstolen inte visat att 45-åringen insett att det var två poliser som han brottades med.
Händelseförloppet utgjorde enligt tingsrätten ett fall av så kallad ’putativt nödvärn’, det vill säga en nödvärnssituation där 45-åringen trodde sig vara utsatt för ett angrepp. Han friades därmed för våld mot tjänsteman. Han friades också för våldsamt motstånd då det inte var visat att mannen någon gång under det relativt korta händelseförloppet insett att det var två poliser som övermannat honom.
Domen överklagades
Domen överklagades till Svea hovrätt som gör en annan bedömning beträffande våldsamt motstånd.
Hovrätten instämmer med tingsrätten om att det rört sig om ett snabbt och tumultartat händelseförlopp och att 45-åringen inte haft anledning att tro att polis skulle komma till hans bostad.
Putativ nödvärnsrätt
På grund av de dåliga ljusförhållandena anser hovrätten, liksom tingsrätten, att det inte är ställt utom rimligt tvivel att mannen förstod att det var poliser han angrep. Hovrätten instämmer således i att mannen haft en putativ nödvärnsrätt samt att nödvärnsgärningarna inte varit uppenbart oförsvarliga.
Däremot anser domstolen det visat – främst genom poliskollegornas samstämmiga uppgifter –att 45-åringen måste ha förstått att målsäganden och dennes kollega var poliser efter att 45-åringen knuffat målsäganden och de alla tre hamnat i hallen på undervåningen.
Mannen döms därför för våldsamt motstånd till 40 dagsböter om 180 kronor. (Blendow Lexnova)
