En imam som gjort sig skyldig till nio fall av brott mot Lagen om särskild utlänningskontroll får strafflindring i hovrätten – trots att han döms för flera brott.
Detta då hans rätt till en rättvis rättegång inom skälig tid kränkts i och med hovrättens långsamma handläggning.
Han döms därför till villkorlig dom och slipper böter.
Det var i november 2019 som regeringen fattade beslut om att imamen skulle ställas under anmälningsplikt med stöd av LSU. Enligt beslutet skulle han anmäla sig fem dagar i veckan vid Västerås polisstation.
I slutet av juni 2020 kom han att åtalas för brott mot LSU sedan vid ett antal tillfällen missat, kommit för tidigt eller försent alternativt anmält sig vid en annan polisstation än den som angivits i beslutet om anmälningsplikten.
I tingsrätten uppgav imamen bland annat att han tappat bort handlingen med villkoren när han släpptes ur häktet. Han anmälde sig dock de första dagarna i Västerås och trodde att han gjorde rätt då ingen anmärkte på hans anmälningar. Efter en tid blev han tvungen att flytta till Gävle för att ha någonstans att bo och ansökte då, på uppmaning av Säpo, om ändrade villkor genom mejl. När han inte fått något svar på två skickade mejl anmälde han sig istället vid polisstationen i Gävle – utan att någon sade något om att detta inte var okej. Veckan därpå informerades han dock av Gävle-polisen att han var tvungen att anmäla sig i Västerås.
Överklagade till hovrätten
Tingsrätten ansåg att åtalet var styrkt avseende tre av de nio åtalspunkterna och dömde honom till 100 dagsböter.
Han överklagade domen till hovrätten – som nu konstaterar att han fått sina rättigheter enligt Europakonventionen kränkta genom att målet dragit ut på tiden.
Får strafflindring
Hovrätten dömer visserligen mannen för ytterligare sex brott och konstaterar att straffvärdet för gärningarna uppgår till en månads fängelse. Samtidigt anses varken straffvärdet eller imamens tidigare brottslighet tala för att han ska dömas till fängelse. Även om det enligt hovrätten finns skäl att se allvarligt på brott mot LSU konstateras i domen att det saknas stöd i förarbeten och praxis för att bedöma brotten som brott av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse. Han döms därför till villkorlig dom.
Eftersom hovrättens handläggning av målet pågått under lång tid och förfarandet stått stilla i mer än ett år och fyra månader anses imamens rätt till en rättvis rättegång inom skälig tid ha kränkts. Han kompenseras därför genom att den villkorliga domen inte förenas med böter.
