Regeringen tillsatte år 2006 utredningen om vanvård i den sociala barnavården – den så kallade Vanvårdsutredningen. Utredningen tillsattes efter det att människor berättat i media om sina erfarenheter av övergrepp och försummelser från sin tid på institution eller i fosterhem.
I januari 2010 presenterade utredningen sin delrapport, ”Vanvård i social barnavård under 1900-talet” och i juni 2012 fattade regeringen beslut om en proposition med förslag till den lag som sedan klubbades i Riksdagen.
I samband med det tal som Riksdagens talman Per Westerberg höll vid den så kallade upprättelseceremonin i november 2011 riktade han sig direkt till alla de offer som hade trätt fram och berättat:
”Vi är djupt tacksamma gentemot er som berättat, vi tänker på er som bär ärren i tystnad inom er, och vi hedrar minnet av dem som drabbats men som inte finns kvar i livet. Det svenska samhället ber i dag er kvinnor och män som drabbats om ursäkt. Det är en ursäkt utan förbehåll eller förmildranden. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige. Den moraliska skulden för vanvården bärs av hela det svenska samhället. Ni stod som barn under samhällets beskydd, men ni övergavs.
En särskild myndighet, Ersättningsnämnden, ska nu besluta vem som ska få ersättning. Ersättningen lämnas med ett schablonbelopp på 250 000 kronor per ersättningsberättigad. Från och med den 2 januari 2013 till och med den 31 december 2014 är det möjligt att ansöka om ersättning.
Möjligheten till ersättning gäller de personer som någon gång under sin barndom varit omhändertagna för samhällsvård under perioden 1 januari 1920 till och med den 31 december 1980. För att övergreppen eller försummelserna ska kunna ge rätt till ersättning ska de ha varit av allvarlig art och ha skett i samband med att personen har varit omhändertagen för samhällsvård av sociala myndigheter.
Barn- och äldreministern Maria Larsson (KD) skriver i ett PM:
”De allvarliga övergrepp och försummelser som barn och unga i samhällsvård varit utsatta för är upprörande och ett mörkt stycke svensk historia. Upprättelsen för personer som under sin barndom utsatts för övergrepp eller försummelser i samhällsvården är en process i tre delar. Det handlar om ett erkännande av det som hänt och en ursäkt, möjlighet till ekonomisk ersättning till dem som utsatts samt åtgärder för att förhindra upprepning.”
Foto: Claudio Bresciani/Scanpix
