KRÖNIKA – av Sven Cavallin, f d rådman i bl a Blekinge tingsrätt
För en tid sedan kunde man läsa i Expressen att ett brev från Telia ”såg misstänksamt ut”. Den unga rapporterande journalisten hade alltså valt ett felaktigt adjektiv. En människa och möjligen en hund och/eller katt samt måhända ett och annat djur därtill kan kanske se misstänksamt ut, men knappast ett brev..
I slutet av augusti kunde man i samma nättidning läsa om ett norskt raseri efter ett 1500-meterslopp: ”Blev besluten på hela mitt VM”. Ordet återkommer ett par gånger i artikeln så reportern verkar fast ”bestulen” att termen är väl vald att spegla Henrik Ingebrigtsens besvikelse över att ha blivit utslagen i försöksheatet.
Inte sällan ser man i bladen nyheter om att till exempel en del migranter blivit helt ”utelämnade” åt allsköns elände. Ja, visst har dessa personer många gånger lämnats ute i Guds fria natur i tältläger eller ännu sämre boenden men vad man förmodligen vill förmedla är att människorna det handlar om är ”utlämnade till diverse andra förekommande besvärligheter än vädrens makter. Återigen ett felaktigt språkbruk.
Att någon är utelämnad betyder att hen icke är medtagen – hen finns inte med i till exempel en förteckning. Är man däremot utlämnad är man prisgiven till något eller möjligen rent faktiskt levererad – vid baltutlämningen både och… Språkfelet är ganska vanligt och begås även av människor som normalt behärskar svenska språket. Dessutom är det kanske så att språket luckras upp med ty åtföljande betydelseförskjutningar vad gäller äldre, vedertagna ord och uttryck.
I någon lokaltidning i Blekinge kunde man i dagarna läsa att ett fel i någon vattenanläggning i Risatorp dessbättre under gårdagen ”återgäldades” av Ronneby Miljö & Teknik. Den fåvitska volontär som var pappa eller mamma till den texten bör nog inför en eventuell fortsättning på journalistbanan ägna en del av sin tid åt språkstudier till åtgärdande av därvidlag förefintliga brister…
I samma tidning kunde man dagen efter för övrigt läsa om bärgningen av ett sjöhistoriskt föremål, ”Gribshunden”, från ett vrak utanför Stora Ekön i Ronneby skärgård. Därvid fick man sig till livs att den anlitade taxibåten var ”fylld till bredden” av ett samlat journalistuppbåd. Man kan undra om alla satt midskepps eller…
Idag läser man oftare än tillförne om hot mot domstolar – till exempel den 4 augusti 2015 i Expressen om ett bombhot mot Eskilstuna tingsrätt. Man får sig trösteligen till livs att polisen hävt avspärrningarna, eftersom ”hotet bedömts som oseriöst”.
Jahau, man har ju lite svårt att frigöra sig från tanken att alla bombhot mot domstolar och för övrigt över huvud taget väl framstår som yttringar av en högst oseriös verksamhet… Bättre är nog att beskriva ett hot som ”tomt” – då slipper man de värdeladdningar som ligger i det beskrivande adjektivet. Fast det är kanske bara jag som hajar till en del – många tycker måhända att formuleringen bara betyder att hotet ”inte var allvarligt menat”. Men det är ju allvarligt i sig att falsklarma kontrar jag. Man minns sensmoralen i Aisopos´ fabel om den juvenile fåraherden, som för att få lite action i tillvaron sanningslöst ropade ”vargen kommer”.
IS ”tar på sig ansvaret” för det och det attentatet läser man ju ofta om. Förlåt, vad menas? Betyder det att organisationen ifråga erkänner sin skuld och avser att efter bästa förmåga försöka soulagera de drabbade? Nej, knappast. Snarare vill väl IS med ett sådant uttalande markera att man tar åt sig äran av ytterligare något dråpslag mot de otrogna hundarna. Nåja, motsvarande uttryck används nog av journalister i många andra länder så här får jag nog böja mig…
Ibland ägnar sig brottmålsjournalister åt ett litet speciellt språkbruk. Kanske tror man att det låter mera vederhäftigt om man skriver att en person häktats på ”den starkare misstankegraden” för det han hotat någon kassörska med ”ett pistolliknande föremål”. Ja, den jargongen är nog ägnad att förmedla intrycket av att den rapporterande ”murveln” har grepp om den polisutredningen.
En hel del journalister och för den delen diverse politiker går på sporten och hämtar liknelser därifrån. Man ”sätter ribban högt” eller ”kämpar ända in i kaklet” och så där… Vill man vara mer avancerad kan man hämta sina allegorier från kanske mer glamourösa sporter än friidrott och simning. Man kan då välja golf och knyta an till ”eagle” och ”hole in one” eller travsporten och tala om att ”ta spets” eller ”ligga i dödens” I trial ska man helst undvika att ”sätta ner foten”, vilket många politiker ju älskar att göra, när de inte ”går på knäna”, ”pekar med hela handen” eller så.
Det händer inte sällan att skolans värld ihågkommes av journalisterna. Mest handlar det då om pekpinnar. En braskande rubrik i fetstil på en lokaltidnings löpsedel – som något krigsmeddelande närmast – minns jag från senare delen av 1980-talet. TINGSRÄTTEN FÅR BAKLÄXA – vägrade höra vittnen. Det handlade om ett mål jag hanterat och alltså fått återförvisat av hovrätten.
Trots annan domare vid rodret blev ju utgången densamma vid den senare prövningen… Just det uttrycket, bakläxa, verkar journalister särskilt förtjusta i, måhända för att det liksom ger bilden av att en förhatlig överhet i form av någon ”domarhumhum” i sin tur fått en snyting, vilket naturligtvis är ägnat att glädja en hämndtörstande menighet.
Skolagan är ju avskaffad sedan nu snart 60 år men fortfarande kan man då och då se i spalterna att någon makthavare blir ”slagen på fingrarna” eller åtminstone ”tagen i örat” av JO, JK eller ibland t o m KU.
Rent allmänt sett är språket ju föränderligt och det som förändrar är helt enkelt hur ord används – inte minst just av journalister. SAOL (Svenska Akademeins Ordlista) får anses vara en god ledning för den som har frågor om svenska ord och deras betydelse. Förändringarna kan avläsas i de efterhand utkommande upplagorna. Det gäller också stavningen.
Nyligen såg jag i en rikstidning en rubrik om att polisen vid sin undersökning gjorde en ”hissnande upptäckt”. Vafalls? Har journalisten kopplat det svindlande till någon elevator eller? Nejdå, hisnande kan faktiskt stavas med två ”s”. Den stavningen infördes med fetstil i SAOL uppl XII 1998.
Vidare har till exempel det på senare år flitigt använda ordet ”homofob” efter hand vunnit insteg i SAOL, trots att ordbildningen som sådan är tveksam och egentligen innebär en person som är rädd för sina likar. Ordet homofobi betyder enligt ordförklaringen i SAOL ”rädsla för homosexualitet” men som ordet nu används torde det snarare stå för en människa som ogillar – och närmast hatar – homosexuella personer.
Islamofobi och t o m kristofobi utgör andra efter samma mall bildade nyord. ”Hydrofobi”, som till skillnad från dessa två senast nämnda ord står i SAOL, betyder ju rädsla för vatten, men att man lider av vattuskräck behöver ju inte nödvändigtvis innebära att man är så rabiat att man hatar vattnet.
Som det ännu icke vedertagna ordet ”kristofobi” används av journalister (och andra) handlar det tvivelsutan också här om hat. Se t ex artikel i Dagens Juridik 2015-08-06, som redogör för en Brå-undersökning om hatbrott, där ”kristofobiska motiv” sägs stå för den största ökningen.
En del mindre lyckade nyordbildningar har blivit kortlivade. Det för några år sedan lanserade nyordet ”datalektiker” torde sålunda få lämna scenen utan att någonsin ha fått komma in i finrummet (SAOL). Och guskelov för det! Ordet är totalt felbildat – ett missfoster! Från det grekiska ordet dyslexi och ordformen dyslektiker har man valt fel ordstam för ett nyord som skulle stå för en person, som – i likhet med mig – är föga bevandrad i datateknik.
Förmodligen var det här rena grekiskan för den innovatören. Det är ju ”dys” som står för det dåliga! Dysenteri till exempel – då mår man inte så bra inombords.
”Gyrokopter” är något av en hybridkonstruktion. Luftfarkosten behöver till skillnad från en helikopter fart framåt för att flygas och kallas även autogiro (!) – rotorbladen fungerar likt vingarna på ett lönnfrö, som kan själv avverka ett långlopp från moderträdet – ett veritabelt ”autogiro”.. ”Gyros” betyder rund och ett gyro står för en snurra eller ett hjul. (Ordstammen återfinns i SAOL bland annat i gyrokompass och gyroskop.)
Ordet helikopter är bildat av de grekiska ordstammarna ”pteron”, vinge och ”helix”, skruv – i böjd form ”helicos”. Helicobakter är t ex en sorts spiralformade bakterier. ”Kopter” finns visserligen som ord, men då handlar det om medlemmar i den orientaliskt ortodoxa kristna kyrkan i Egypten. Emellertid uppfattade man tydligen ”kopter” som en ordstam och bildade så ordet gyrokopter. Ordet finns icke i SAOL men det gör däremot det på samma sätt bildade ordet ”hydrokopter” – det står för en vattenfarkost som drivs av en luftpropeller…
Nej, bäst att sluta här annars är risken stor att jag hamnar i någon semantisk eller teknisk fallgrop – om jag nu inte redan gjort det…..
Det jag främst vill peka på är att journalistkåren har ett stort ansvar när det gäller språkutvecklingen. Många läsare hämtar från tidningsartiklar sina (nya) referensramar för det egna språkbruket. I det kvittrande på diverse sociala medier som idag ymnigt flödar kan förvisso en hel del goja noteras…
