”I 23 år har vi sett att domstolarna inte tillämpar FN:s barnkonvention – men nu kan HD ändra på det”
DEBATT – av Karin Fagerholm, jurist och rådgivare på Rädda Barnens Sverigeprogram och Agneta Åhlund, chef för Rädda Barnens Sverigeprogram
Nyligen har Dagens Juridik och andra tidningar uppmärksammat att Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i ett mål som rör tvångsförsäljning av ett bostadshus (Dagens Juridik 2013-10-02). HD ska pröva om och på vilket sätt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är relevant att utgå ifrån och använda sig av i tolkningen av målet.
Detta är unikt i Sverige och utslaget kommer med stor säkerhet att ha inverkan på fler rättsområden.
Resonemangen och attityderna som finns i såväl tingsrättens och hovrättens domskäl som i Skatteverkets inlaga visar på brister i kunskapen om såväl barnkonventionen som hur internationell rätt ska användas vid lagtolkning.
Det ter sig som att konventionen inte alls behöver beaktas eftersom konventionens artiklar inte finns nämnda i det aktuella lagrummet. En anledning till dessa misstolkningar om barnkonventionens ställning tror Rädda Barnen kan bero på att jurister får lära sig för lite om folkrätt, och hur den ska användas på nationell nivå, redan under sin grundutbildning.
Rädda Barnen har länge drivit att kunskap om barnkonventionen och dess tillämpning måste vara ett obligatoriskt moment under juristutbildningen. Jurister har idag olika funktioner i samhällsbärande organisationer.
Förutom domare, åklagare och advokater, arbetar jurister som handläggare och tjänstemän inom myndigheter, på regeringskansliet, inom kommuner och landsting. I alla dessa funktioner fattas det avgörande beslut som rör barn och deras specifika rättigheter.
När Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 uttalade riksdagen att domstolar och myndigheter ska använda sig av konventionskonform tolkning av lagstiftningen när man fattar beslut som rör barn. Under de 23 år som Sverige har varit bunden av barnkonventionen, har vi sett att denna princip inte fungerar, varken i domstolar eller hos beslutsfattande myndigheter.
”Lagar och förarbeten har vi på vårt arbetsbord, konventionen finns i källaren” och ”vissa parter åberopar barnkonventionen, men vi tolkar lagen” är argument som vi möts av från jurister som fattar enskilda beslut.
Att barnkonventionen inte används vid tolkningen av lagen i enskilda ärenden och att den inte finns med som ett obligatorium på juristutbildningen (eller andra utbildningar) är två anledningar till att vi driver frågan om att barnkonventionen måste inkorporeras i svensk lag.
Just tolkningen av barnkonventionen är ett område som ofta lyfts av dem som är emot en inkorporering av den. Man påstår att eftersom det inte finns några förarbeten och inte heller en internationellt erkänd domstol kopplad till den, så finns det inget säkert sätt att tolka artiklarna i konventionen.
Detta är en sanning med modifikation. FN:s kommitté för barnets rättigheter har byggt upp en stark praxis om hur konventionen ska tolkas, genom såväl rekommendationer till enskilda stater som de 17 allmänna kommentarer om konventionens tolkning som man har antagit.
Här finns således olika rättskällor för domstolar och myndigheter att använda sig av vid tolkningen av barnkonventionen. Det är därför av yttersta vikt att juriststudenter inte bara får lära sig om konventioner om mänskliga rättigheter och konventionskonform tolkning utan även får kunskap om vilka rättskällor som finns för att tolka internationell rätt. Detta är ett måste för att säkerställa rättssäkerheten för våra barn i Sverige.
Rädda Barnen kommer att följa ärendet om tvångsförsäljningen i Högsta domstolen med intresse. Vi är övertygade om att, oavsett vad utslaget blir, så kommer det få stor betydelse för användande av barnkonventionen i svenska domstolar. Vi förutsätter därför att regeringens utredning om att göra barnkonventionen till svensk lag följer fallet noga, och värderar för- och nackdelarna med en inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt.
Rädda Barnen hoppas också att rättsfallet leder till att de olika juristutbildningarna ser över vilken kunskap blivande jurister bör få om internationell rätt och hur den ska användas på nationell nivå.
