Hyresnämnden biföll upphörsyrkandet från hyresvärden. Enligt nämnden skulle hyresavtalet inte skulle förlängas mot bakgrund av åsidosatta förpliktelser bestående i störningar som förorsakats av hennes lösspringande katter.
Kvinnan hade som mest haft 40-50 katter, men vid tidpunkten för bedömningen hade antalet minskats till tio.
Nämnden tog fasta på att det vid besiktning luktat av katturin i både trapphus och lägenhet samt konstaterade även att hyresgästen, trots tillsägelser, alltjämt använde ett vädringsfönster så att katterna kunde gå in och ut när de ville.
Det kunde därför enligt nämnden antas att nedsmutsning på uteplatser och i sandlådor alltjämt skulle vara ett problem, även om antalet katter minskat. Hyresgästens åtgärder bedömdes därför inte som tillräckliga och avtalet skulle därför skäligen inte förlängas. Hovrätten gör motsvarande bedömning men lämnar, med hyresvärdens medgivande, visst uppskov med avflyttningen.
