Polismyndigheten får JO-kritik för en husrannsakan som genomfördes i syfte att eftersöka en självmordsbenägen person på ett LSS-boende.
Enligt JO var åtgärden onödig och saknade därmed lagstöd.
Mannen JO-anmälde Polisen och riktade kritik mot att hans bostad hade genomsökts. Enligt mannen hade två poliser och en anställd vid hans LSS-boende knackat på hans dörr mitt i natten och informerat honom om att de behövde söka igenom lägenheten.
Han blev då tillsagd att vänta vid dörren och fick först när genomsökningen var klar veta att de letade efter en granne till honom. Han tillfrågades då om han hade sett henne, vilket han inte hade gjort.
Poliserna var då på jakt efter en person som bedömdes vara självmordsbenägen och hade försvunnit från sitt rum där denna lämnat ett självmordsbrev.
Kritik mot Polisen
Polisen har till JO uppgett att husrannsakan gjordes hos mannen, och hos övriga boende på LSS-boendet, ”som en del av den allmänna genomsökningen av närområdet”. Det fanns dock inga indikationer på att den försvunna personen befann sig i mannens rum.
Justitieombudsmannen invänder inte mot att poliserna behövde kontrollera om den försvunna personen fanns i mannens lägenhet, men konstaterar att det inte fanns några indikationer på att den försvunna personen befann sig i den aktuella lägenheten och att poliserna inte ställde några frågor till mannen om den försvunna personen innan husrannsakan genomfördes.
JO konstaterar vidare att poliserna inte tycks ha gjort några överväganden kring husrannsakans nödvändighet och att utredningen ”inte visar att det fanns grund för en bedömning att det fanns ett påtagligt behov av en husrannsakan och att syftet inte kunde uppnås på ett mindre ingripande sätt”. Mot bakgrund av detta har åtgärden inte varit nödvändig och det har saknats lagstöd för åtgärden, konstaterar JO.
Polisen kritiseras därför för att husrannsakan, trots detta, genomfördes.
