Hovrättsdomare anmälda till ansvarsnämnden

Justitiekanslern, JK, beslutade den 18 september 2008 att följa upp 2004 års granskning av rättssäkerheten i brottmål. Inom ramen för projektet har JK gått igenom ett antal domar i narkotikamål.

I ett av målen dömdes en man till 12 års fängelse för grovt narkotikabrott. I hovrättens avgörande deltog, förutom två nämndemän, en hovrättslagman och ett hovrättsråd, samt en tillförordnad hovrättsassessor. Den senare var av skiljaktig mening.

Hovrättens dom överklagades till Högsta domstolen, som, med hänvisning till att det hade förekommit grovt rättegångsfel vid hovrättens handläggning återförvisade målet till hovrätten. Efter förnyad prövning ogillades åtalet för grovt narkotikabrott.

HD konstaterade att hovrättens domskäl innehåller sakfel i tre avseenden, samt att den tilltalades förklaring till viss bevisning, ett tumavtryck, lämnats utan avseende just på grund av dessa sakförhållanden.

Sakfelen rör uppgifter som den tilltalade hade eller inte hade lämnat under ”förundersökningen” – JK:s kursivering -, uppgifter som en tidigare dömd person lämnat i målet mot den tilltalade samt uppgifter som ett vittne lämnat vid förhandlingen i tingsrätten och i polisförhör.

Felen medförde att den tilltalades förklaring till ett av åklagaren åberopat tumavtryck lämnats utan avseende av hovrätten. Därmed har sakuppgifterna haft stor betydelse för den fällande domen mot mannen, konstaterar JK.

Sedan JK informerat hovrättslagmannen och hovrättsrådet om planerna på en anmälan till Statens ansvarsnämnd har dessa avgett ett yttrande.

Enligt domarna innehåller den undanröjda domen endast ett sakfel, nämligen hänvisningen till vad ett vittne skulle ha uppgett vid tingsrätten. Detta fel har enligt domarna ”inte på något sätt haft en avgörande betydelse för den bevisprövning som vi gjorde”.

JK Göran Lambertz anser sig dock ha anledning att utgå från vad HD slagit fast i sitt beslut om återförvisning, och konstaterar att den första omständigheten, vad den tilltalade sagt under förundersökningen, i varje fall är missvisande och ger ett felaktigt intryck av bevisläget. Den andra omständigheten, vad vittnet sagt i en tidigare rättegång, ger ett vilseledande intryck.

Genom dessa fel och brister ges enligt JK ett annat intryck av bevisläget än det faktiska, något som rimligen även har påverkat hovrätten själv i dess bedömning av den samlade bevisningen.

JK ser allvarligt på domarnas bristfälliga hantering av bevisningen i målet och har övervägt frågan om straffrättsligt ansvar. Sedan JK kommit fram till att fråga inte är om något straffbart tjänstefel görs istället en anmälan till Statens ansvarsnämnd. 

Domarna riskerar nu disciplinpåföljd för tjänsteförseelse.

Läs också:
Lambertz: ”Rättssäkerhet är inte något man blir särskilt populär på”

Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se