Brotten som låg till grund för åtalet om grov kvinnofridskränkning ägde rum såväl före som efter straffskärpningen den 1 januari 2022.
Tingsrätten valde att tillämpa den gamla lagen medan hovrätten väljer den nya då merparten av brottsligheten begåtts efter lagändringen.
Hovrätten upphäver dock tingsrättens utvisningsbeslut.
En man, som är i 40-årsåldern, åtalades för barnfridsbrott, uppmaning till självmord och grov kvinnofridskränkning som åklagaren lade sammanlagt elva gärningar till grund för.
Tingsrätten och hovrätten är överens i skuldfrågan men inte vad gäller påföljden.
Domen överklagades
Göteborgs tingsrätt tillämpade, med hänsyn till att påståendet om grov kvinnofridskränkning och även de bevisade gärningarna sträcker sig över brytpunkten den 1 januari 2022, lagen avseende grov kvinnofridskränkning i dess äldre lydelse. Till följd av detta dömde tingsrätten för uppmaning till självmord separat även om åklagaren sagt att också detta brott, vid en tillämpning av lagens nya lydelse skulle omfattas av påståendet om grov kvinnofridskränkning.
Mannen dömdes därför till fängelse i ett år och två månader samt utvisning av Göteborgs tingsrätt.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet samt att hovrätten skulle döma särskilt för uppmaning till självmord. Mannen överklagade också och yrkade att hovrätten skulle lindra straffet och upphäva utvisningsbeslutet.
Merparten av brotten begicks efter lagändringen
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar i sin dom att brottet uppmaning till självmord omfattas av straffansvaret i bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning och anser att det saknas anledning att döma särskilt för denna gärning.
När det gäller vilken lag som ska tillämpas i fråga om kvinnofridskränkningen konstaterar hovrätten, i likhet med tingsrätten, att gärningarna begåtts såväl i tiden före som efter straffskärpningen som skedde den 1 januari förra året. Merparten av brottsligheten har dock skett efter lagändringen.
Döms enligt nya straffskalan
Hovrätten hänvisar i domen till förarbeten och HD-praxis och konstaterar att en ny lydelse av en lag i princip ska tillämpas om brott kommer till stånd genom ett successivt handlande och någon del av handlandet äger rum under den nya lagens tid. Eftersom merparten av brottsligheten begåtts efter lagändringen och denna, sedd för sig, skulle varit tillräcklig för att utgöra grov kvinnofridskränkning väljer hovrätten att tillämpa den nya straffskalan.
Straffet skärps därför till 1,5 års fängelse. Samtidigt upphäver hovrätten tingsrättens beslut i utvisningsdelen med hänvisning till att mannen är EES-medborgare och brottet inte anses utgöra ett sådant allvarligt hot mot samhället som krävs för att utvisning ska få ske. (Blendow Lexnova)
