En idag 60-årig man som hösten 1999 dömts till livstids fängelse för mord och grov stöld ansökte om att fängelsestraffet skulle tidsbestämmas.
Tingsrätten konstaterade att mannen visserligen under sin 13 år långa verkställighet varit drogfri och även skött alla sina permissioner utan anmärkning. Han hade även genomgått ett flertal påverkansprogram samt även i övrigt främjat sin anpassning till samhället.
Rättsmedicinalverket hade dock i flera yttranden angivit mannens återfallsrisk som medelhög och bland annat hänvisat till personlighetsdrag av narcissistisk och psykopatisk karaktär, begränsat socialt nätverk samt en bagatelliserande inställning till tidigare missbruk.
Till följd av detta ansåg rätten att det fanns en ”konkret och beaktansvärd återfallsrisk” som utgjorde hinder mot omvandling. Mannens begäran lämnades därför utan bifall.
Hovrätten instämmer efter överklagande i att de riskfaktorer som Rättsmedicinalverket redovisat alltjämt väger tyngre än skyddsfaktorerna. Samtidigt framhåller domstolen att verket menat att det finns en osäkerhetsfaktor i bedömning som beror på en brist på objektiv bakgrundsinformation.
Enligt hovrätten är återfallsrisken också svårbedömd, och någon konkret och beaktansvärd risk kan inte anses föreligga.
I sådana situationer ska omvandling endast vägras om tidpunkten för villkorlig frigivning ligger väsentligt längre fram i tiden än vad som krävs för att underlätta den dömdes övergång till ett liv i frihet.
Så är inte fallet och hovrätten omvandlar nu straffet till 24 år, vilket innebär att villkorlig frigivning kan bli aktuell om två år och sju månader.
Foto: Göta hovrätt
