En oenig hovrätt anser i motsats till tingsrätten att en litauisk medborgare som döms till fängelse för inbrottsstöld inte kan utvisas.
Hovrätten beaktar att mannen inte begått något annat brott de senaste åren.
Det finns därför inte någon särskild anledning att tro att han kommer att göra sig skyldig till framtida brottslighet av upprepad karaktär.
Enligt gärningsbeskrivningen påstods den 55-årige litauiske medborgaren i november förra året ha trängt sig in i två makars bostadhus och där olovligen tagit kikare, prydnadssaker, husgeråd, verktyg, elektronik med mera som tillhörde makarna tillika målsägandena. Värdet på det stulna godset understeg, enligt åklagaren, inte 26 000 kronor.
Mannen har förnekat brott, men hans blod har anträffats på flera platser inne i det fritidshus där det varit inbrott. Det fanns, enligt Kalmar tingsrätt, ingen annan rimlig förklaring än att han begått inbrottet. Det fanns enligt samma tingsrätt inte heller någon anledning att ifrågasätta målsägandenas uppgifter om vad som stulits eller värdet därav.
Huset var nybyggt, men inrett och möblerat och målsägandena hade övernattat där. Det fanns ingen anledning att inte betrakta huset som en bostad – och åtalet för inbrottsstöld ansågs således styrkt.
Dömdes och utvisades
Mannen döms till ett års fängelse och utvisning från Sverige i fem år.
Tingsrätten betonade att praxis är restriktiv när det fäller EU-medborgare. Tingsrätten konstaterade att i kravet på att utlänningens beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse måste normalt anses ligga dels att det finns starka skäl att anta att det finns en risk för framtida brottslighet, dels att denna brottslighet är av en viss nivå från allvarlighetssynpunkt. Dessa båda förutsättningar kan emellertid inte tillämpas helt oberoende av varandra. Exempelvis måste det vid mycket allvarlig brottslighet vara tillräckligt att det föreligger något mindre starka skäl att anta att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet än om brottsligheten är mindre allvarlig.
Vid en samlad bedömning av brottets allvar och den återfallsrisk som ligger i dess karaktär ansåg tingsrätten att förutsättningar förelåg att utvisa mannen trots att han är EU-medborgare.
Hovrätten gör annan bedömning
Göta hovrätt delar tingsrättens bedömning att det är 55-åringen som brutit sig in i det aktuella fritidshuset och där tillgripit det angivna godset. Hovrätten delar också tingsrättens bedömning när det gäller hur gärningen ska rubriceras samt i fråga om påföljd och skadestånd.
Hovrätten gör dock en annan bedömning angående utvisningen.
Såvitt känt har 55-åringen inte begått något annat brott de senaste åren. Det finns därför inte någon särskild anledning att tro att han kommer att göra sig skyldig till framtida brottslighet av upprepad karaktär, enligt tingsrätten.
Emellertid utgör brottet han nu gjort sig skyldig till ett sådant allvarligt hot mot äganderätten som skulle kunna motivera en utvisning. Mot bakgrund av att straffminimum för en inbrottsstöld numera är ett års fängelse kan det därför övervägas om inte det aktuella brottets höga straffvärde innebär att det finns tillräckliga skäl för utvisning trots att risken för fortsatt brottslighet inte är så stor.
Inte skäl för utvisning
Ett beslut om utvisning ska alltid grundas på en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.
Vid en samlad bedömning och mot bakgrund av den restriktivitet som ska gälla vid utvisning av EES-medborgare anser hovrätten att det beteende som mannen uppvisat genom inbrottsstölden trots allt inte kan ses som ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot grundläggande samhällsintressen som utgör skäl för utvisning.
Åklagarens yrkande om utvisning ska därför ogillas och tingsrättens dom ändras i enlighet härmed. (Blendow Lexnova)
