Den idag 51-årig mannen fälldes, mot sitt nekande, i Göteborgs tingsrätt för våldtäkt mot barn efter en händelse i våras.
En sexårig flicka som är närstående till mannens sambo var på besök i mannens lägenheten där hon skulkle sova över. Enligt åtalet blev flickan utsatt för en sexuell gärning som är att jämställa med ett samlag när hon under en kortare stund var ensam med mannen i sovrummet medan hans sambo var ute på balkongen och rökte.
Flickan har i polisförhör berättat om händelsen och enligt vittnen har hon också spontant lämnat samstämmiga uppgifter i samband med att hon kom hem från övernattningen.
Fälldes för barnvåldtäkt
Mannens sambo har däremot förnekat att hon överhuvudtaget skulle ha varit ute på balkongen och förklarat att hon är övertygad om att mannen är oskyldig och att flickan måste ha drömt.
Tingsrätten underströk att sambon inte har förhörts under ed och att det också fanns misstankar om att hon hade försökt påverka en av de personer som har vittnat i målet. Hennes uppgifter skulle därför enligt tingsrätten inte tillmätas någon avgörande betydelse.
Flickans berättelse lades istället till grund för tingsrättens bedömning och det ansågs därmed bevisat att mannen var skyldig enligt åtalet.
Tingsrätten konstaterade i och för sig att försvaret inte hade fått möjlighet att ställa frågor i samband med förhöret med flickan. Detta berodde dock inte på åklagaren utan på att flickans vårdnadshavare inte hade samtyckt till ytterligare förhör. Mannen dömdes därför till två år och tre månaders fängelse för barnvåldtäkt och 115 000 kronor i skadestånd till flickan.
Hovrätten för Västra Sverige river nu upp tingsrättens dom och friar mannen helt.
Begärde kompletterande förhör
Hovrätten konstaterar att förhöret har hållits samma månad som det påstådda brottet skulle ha ägt rum och att varken mannen själv eller någon advokat eller annan företrädare för mannen har närvarat.
Mannen har begärt kompletterande förhör med flickan för att kunna ställa frågor till henne – någonting som enligt åklagaren inte har varit möjligt på grund av att flickans vårdnadshavare har sagt nej till detta. Enligt åklagaren skulle ännu ett förhör dessutom strida mot principen om barnets bästa.
Åklagaren har i domstolen förklarat att polisen fick direktiv om att förhöra mannen snarast efter förhöret med flickan. Trots det har han fått en advokat och förhörts först drygt fyra månader senare.
Hovrätten pekar nu på att rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen innefattar en rätt att förhöra eller låta förhöra personer som åberopas mot den anklagade. Förhör som har genomförts före rättegången får i och för sig användas som bevisning men det förutsätter att den anklagades rättigheter har respekterats redan då.
Europadomstolen har i flera avgöranden också uttalat att det strider mot Europakonventionen att lägga målsägande- eller vittnesuppgifter till grund för en fällande dom när förhör inte har hållits i domstolen och den tilltalade inte heller har fått möjlighet att på något annat sätt ställa frågor till uppgiftslämnaren.
Åklagarens ansvar som FU-ledare
För att en kränkning av Europakonventionen ska anses föreligga krävs det dock att den tilltalade de facto har utnyttjat de möjligheter som funnits.
Mannen har inte under något skede fått möjlighet att ställa frågor till flickan, trots att han vid upprepade tillfällen under processens gång har begärt det. Flera av de frågor som han redovisat i domstolen har inte ställts tidigare och kan enligt hovrätten ha betydelse vid bedömningen av de uppgifter flickan har lämnat i polisförhör.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Det är en åklagares ansvar att bedriva förundersökningen på ett sätt som tillgodoser den tilltalades rätt till en rättvis rättegång. Vid förhör med barn kan man redan under förundersökningen inse att det inte kommer att bli aktuellt att höra barnet vid huvudförhandlingen. Kan förhöret med målsäganden väntas bli den avgörande bevisningen mot den tilltalade, bör därför den misstänkte eller dennes försvarare redan under förundersökningen ges tillfälle att ställa frågor till förhörspersonen.”
Vägrar låta flickan förhöras igen
Hovrätten konstaterar att flickans vårdnadshavare konsekvent har vägrat att låta flickan medverka vid ytterligare förhör trots att det har begärts flera gånger. Det har dessutom gått lång tid sedan det påstådda brottet och ett kompletterande förhör skulle inte kunna väntas ”berika utredningen” - någonting som åklagaren instämmer i.
Hovrätten skriver:
”Målsägandens uppgifter under förundersökningen är den enda direkta bevisningen i målet och följaktligen den avgörande bevisningen mot X (den tilltalade). Varken X eller hans försvarare har på ett effektivt sätt getts möjlighet att ifrågasätta dessa uppgifter. Denna brist kan inte läggas dem till last utan får anses ha sin grund i att förundersökningen inte bedrivits med den skyndsamhet som fordrats.”
Flickans uppgifter kan därför inte läggas till grund för en fällande dom och i den vittnesbevisning som kvarstår saknas helt direkta iakttagelser av händelsen.
Utredningen håller därför inte för en fällande dom och mannen frias helt.
