TIS är Ukrainas största lastterminal för så kallade bulklaster (malm, olja m.m.). Norsk Hydro påbörjade 1996 arbeten på terminalen. Bolaget startade arbetena trots att underskrifter på det aktieägaravtal som skulle ligga till grund för ett utvecklat samarbetet inte var undertecknat av samtliga inblandade samt att TIS bolagsordning inte hade ändrats. Att bolagsordningen skulle ändras var en avgörande förutsättning eftersom Norsk Hydro ville ha ett bestämmande inflytande i TIS.
År 2000 meddelades en skiljedom i Stockholm med ukrainska staten som svarande. Till grund för skiljedomsavtalet ligger det aktieägaravtal som Norsk Hydro anser ha blivit undertecknat av behöriga företrädare alternativt ställföreträdare för den ukrainska staten.
Hovrätten anför nu att något aktieägaravtal inte har kommit till stånd eftersom avtalet inte blivit undertecknat för den ukrainska statens räkning. De personer som deltagit vid förhandlingarna och som Norsk Hydro anser ha undertecknat avtalet har i själva verket endast viserat avtalet. Detta styrks bland annat av att deras underteckningar inte skrivits på avsedd plats och saknar dessutom namnförtydliganden.
Hovrätten konstaterar att det i Ukraina förekommer viseringar av det aktuella slaget. De innebär att en tjänsteman godtar ett dokuments lydelse och rekommenderar en överordnad att acceptera. I och med att det inte föreligger något aktieägaravtal föreligger inte heller ett giltigt skiljedomsavtal varför hovrätten ogiltigförklarar skiljedomen från 2000. Det arbete som Norsk Hydro genomfört på terminalen hänför sig till ett annat avtal än aktieägaravtalet. Aktieägaravtalet handlade om att tillförsäkra Norsk Hydro en ledande roll i TIS vilket skulle garanteras genom en bestämmelse att övriga delägare i TIS vid oenighet skulle följa Norsk Hydros vilja.
Bestämmelsen har inte använts varför aktieägaravtalet eller skiljeavtalet inte heller kan sägas ha ingåtts genom att det faktiskt tillämpats. Hovrätten påpekar att det kan hävdas att Ukraina då det stod klart att aktieägaravtalet inte skulle bli gällande hade en skyldighet att upplysa Norsk Hydro om detta. Så har också skett och den tidsperiod som detta tagit i anspråk framstår som rimlig för hovrätten.
Norsk Hydro ska ersätta Ukraina för landets rättegångskostnader i såväl tingsrätt som hovrätt. Ett belopp som uppgår till drygt tio miljoner kronor.
Ukrainska staten företräddes av White & Case och Norsk Hydro företräddes av Mannheimer Swartling.
