I maj 2002 dömde hovrätten en nu 67-årig man till livstids fängelse för att ha skjutit ihjäl sin dotter Fadime, av så kallade hedersrelaterade skäl. Mannen har nu avtjänat elva år i fängelse och har ansökt om att livstidsstraffet ska omvandlas till ett tidsbestämt fängelsestraff.
Eftersom mannen bland annat är ålderspensionär menade Örebro tingsrätt att det inte torde vara behövligt med längre tid än cirka ett år för att förbereda honom för övergången till ett liv i frihet. Med hänsyn till brottets straffvärde ansåg dock tingsrätten att tiden till dess att en villkorlig frigivning tidigast skulle kunna bli aktuell fick anses vara väsentligt längre än utslussningstiden.
Eftersom underlaget för riskbedömningen dessutom var alltför svårbedömt lämnade tingsrätten mannens ansökan om omvandling livstidsstraffet utan bifall.
Göta hovrätt instämmer i den bedömningen och konstaterar nu i likhet med tingsrätten att underlaget är alltför svårbedömt för att dra någon säker slutsats om återfallsrisken i allvarlig brottslighet.
Med anledning av brottets straffvärde och vad Kriminalvården angett i fråga om utslussningstid kommer även hovrätten fram till att tiden till dess att en villkorlig frigivning skulle kunna bli aktuell får anses vara väsentligt längre än den tid som behövs för att underlätta mannens övergång till ett liv i frihet.
Hovrätten slår därför fast att det ännu inte kan fattas beslut om omvandling av livstidsstraffet och fastställer därför tingsrättens beslut.
Foto: Mark Earthy/Scanpix
