”Hovrätten gick emot tingsrätten – hur ska domstolar döma vid organiserad brottslighet?”
DEBATT – av Lars Korsell, Johanna Skinnari och Daniel Vesterhav, forskar om organiserad brottslighet på Brottsförebyggande rådet (Brå)
Den 5 maj 2012 håller den lokala motorcykelklubben Svineri MC i Kalmar vårfest. Vid 19.45-tiden kör bilar fram till klubbområdet. Ett större antal personer lämnar bilarna och stormar festen. Festdeltagare misshandlas och inredning i klubbhuset slås sönder. Flera av angriparna bär västar som signalerar tillhörighet till Hells Angels MC eller supporterklubbar. Allt är över på fem minuter och bilarna lämnar platsen lika snabbt som de kom.
Ett halvår senare fäller Kalmar tingsrätt femton personer för grov misshandel, skadegörelse och egenmäktigt förfarande (tillgrepp av Svineri MC:s klubbvästar). Tingsrätten menade att misshandeln utgjort ett led i organiserad brottslighet och tillämpade en regel (BrB 29 kap. 2 § p. 6) om försvårande omständighet där man särskilt ska beakta ”om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering”.
I domen utgick tingsrätten bland annat från Rikskriminalpolisens bedömning av klubbarna som organiserad brottslighet och drog slutsatsen att det var dessa klubbar som hade ett intresse av att attackera Svineri MC.
Efter överklagande ändrar Göta hovrätt tingsrättens dom. Enbart de fyra personer som tekniskt kunde bindas till brottsplatsen och misshandeln döms (blodspår på kläder från misshandlade festdeltagare). Straffet för var och en bestämdes till fyra års fängelse.
Hovrätten ansåg inte att det fanns förutsättningar att tillämpa bestämmelsen om organiserad form: ”Även om det ligger nära till hands att angreppet mot Svineri MC på något sätt är kopplat till dessa sammanslutningar [Hells Angels m. fl.] finns det inte någon utredning som styrker att så är fallet. Motivet till angreppet är oklart och det finns ingenting som visar att [de fyra dömda] ingått i en gemensam sammanslutning vars syfte att begå brott sträckt sig längre än till angreppet mot Svineri MC och dess medlemmar.”
Hovrätten stödjer sig på förarbetena till lagstiftningen, som beskriver vad som menas med ”organiserad form”. Hovrätten anser det alltså inte utrett om de nu aktuella brotten faller in i ett mönster med organiserad brottslighet. Det anses oklart om de fyra dömda tidigare i en gemensam sammanslutning begått brott med varandra och vilka brott det i sådana fall skulle vara.
Vad hovrättens dom belyser är att den nyss nämnda regeln om organiserad form kräver utredningsåtgärder som går utanför utredningen av det enskilda brottet.
Vi menar att domstolar i liknande situationer kan luta sig mot samma regel, men ta sikte på särskild planering i stället för organiserad form. Projektliknande brottslighet som begås tillsammans av flera inblandade personer föregås inte sällan av särskild planering. Att klarlägga planeringen av brottet är dessutom en naturlig del i brottsutredningen.
Av förarbetena och kommentaren till bestämmelsen framgår att med särskild planering avses att planeringen gått utöver vad som typiskt sett krävts för att ett brott av det aktuella slaget ska kunna genomföras. Punkten kan även tillämpas i förhållande till brott som inte utgjort ett led i en brottslig verksamhet.
Om vi återigen använder oss av angreppet på Svineri MC som en illustration framgår det av tingsrättens och hovrättens domar att överfallet – med förberedelser och evakuering – bär drag av militär operation.
Uppemot 15 bilar anlände i karavan till klubblokalen. Bilar och personer kom från olika delar av landet och strålade samman vid samlingspunkter. Angreppet startade och slutade som på en given signal och pågick i ungefär fem minuter. Flera av angriparna var maskerade och/eller beväpnade med olika tillhyggen. Skyddsvästar förekom. När angreppet är över lämnar bilarna platsen med omedelbar verkan. När polisen stoppade bilar efter angreppet påträffades vägbeskrivningar. Angriparna hade undvikit att använda sina mobiltelefoner under eftermiddagen och kvällen, rimligtvis för att försvåra polisens kartläggning av rörelsemönster.
Hovrätten skriver dock i sin dom att bakom angreppet mot Svineri MC förelåg viss planering. Kanske ska det läsas som om angriparnas förberedelser inte nått upp till nivån särskild planering. Om åklagarna väljer att överklaga hovrättens dom kan de vid sidan om andra frågor få prövat vad som egentligen krävs för att en grov misshandel med angränsande brott ska föregås av särskild planering.
Exemplet med angreppet på Svineri MC visar att begrepp som organiserad brottslighet och organiserad form är svåra att tillämpa i den praktiska juridiken. Vill åklagare och domare påvisa försvårande omständigheter är det enklare att trycka på särskild planering. Då slipper man onödiga utredningar om uppgifter som inte är relevanta för att binda gärningspersoner vid det aktuella brottet.
Som vi visat kommer man långt med befintlig lagstiftning, men kanske finns det en möjlighet till utveckling.
Domarna belyser en tjugoårig utveckling i Sverige där en rad gäng etablerats. Symboler används för att manifestera gängtillhörighet och för att i brottsliga sammanhang dra nytta av gängens kollektiva dåliga rykte. Detta skrämselkapital är mycket övertalande vid exempelvis utpressning och i andra sammanhang där maktdemonstrationer är ett led i brottsligheten. Vad lagstiftaren kan överväga är därför om inte brott med någon form av anknytning till gängtillhörighet ska vara en försvårande omständighet, även om brottet av en händelse inte råkar vara särskilt planerat.
