En kvinna som befann sig på en campingplats i Västsverige uppgav att en man kommit fram och pratat med henne, försökt att pussa henne och sedan följt efter henne. Det hela slutade enligt kvinnan med att mannen våldtog henne.
Mannen åtalades. Han uppgav att det hela hade varit frivilligt och skett efter att han och kvinnan hade träffats på ett uteställe tidigare under kvällen.
Tingsrätten konstaterade att både mannen och kvinnan lämnat rimliga och trovärdiga utsagor men att ett vittne hört en kvinna skrika på den aktuella platsen och tiden – och att vittnen beskrivit hur kvinnan hade reagerat efter händelsen.
Domstolen kom fram till att dessa omständigheter gav stöd åt kvinnans berättelse och att mannens veresion inte vann något stöd i utredningen. Mannen dömdes därför för våldtäkt till två års fängelse och 60 000 kronor i skadestånd.
Efter att domen överklagats konstaterar hovrätten nu att frågan om att mannen och kvinnan hade träffats inne på krogen i sig saknar betydelse för bedömningen av om den tilltalade gjort sig skyldig till våldtäkt. Omständigheten saknar dock inte betydelse när det gäller bevisvärderingen eftersom denna handlar om att bedöma tillförlitligheten i de uppgifter som har lämnats.
Hovrätten konstaterar också att det inte går att slå fast att den kvinna som ett vittne såg tillsammans med den tilltalade mannen inne på krogen verkligen var målsäganden – men det går inte heller att slå fast att det inte var målsäganden.
Domstolen slår också fast att kvinnan i ett polisförhör uppgett att hon tidigare under kvällen träffat mannen inne på krogen och att han varit trevlig både där och på campingen. I en sjukjournal hade kvinnan också uppgivit att mannen lagt henne på marken, tagit av henne kläderna och försökt penetrera henne med fingrarna. Hon ville då inte vara med längre och mannen avstod därför.
Enligt rätten är det möjligt att skillnaderna mellan kvinnans berättelse inför domstol och de andra utsagorna beror på polisens och läkarens missförstånd. Hovrätten kommer dock fram till att det är en rimlig utgångspunkt för bevisvärderingen att kvinnan uttryckte sig ungefär så som det har antecknats.
Hovrätten anser att det i och för sig inte kan uteslutas att den tilltalade och kvinnan hamnat på marken, att han då förde in sina fingrar i henne, att detta gjorde ont, att hon skrek åt honom att sluta och att han därför avbröt. Eftersom det saknas tillförlitliga uppgifter om att mannen verkligen utövat det våld som åklagaren påstått kommer dock hovrätten fram till att det inte är bevisat att den tilltalade är skyldig.
Mannen frias därför helt.
Foto: Henrik Montgomery/Scanpix
