Den 3 augusti 2009 hittades en 19-årig flicka död på familjens gård i Vollsjö. Hon hade blivit skjuten två gånger i huvudet och gömts undan i ett förrådsutrymme. Hennes 15-årige lillebror anhölls två dagar senare och redan i november slog tingsrätten fast att 15-årigen var skyldig till mordet.
15-åringen förnekade gärningen och menade att mördaren lika gärna kunde vara deras mor, far, styvfar eller någon helt främmande.
En 18-årig syster berättade att den mördade systern var rädd för 15-åringen och en dryg vecka före mordet uttalat att ”antingen är jag eller ett djur dött i morgon eller om en vecka”.
Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att sannolikheten för en alternativ gärningsman var så liten att den kunde lämnas utan avseende varför tingsrätten fann att det var ställt bortom rimligt tvivel att 15-åringen berövat sin syster livet.
Den samlade rättspsykiatriska bedömningen visade att 15-åringen begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att en sådan alltjämt förelåg varför tingsrätten dömde 15-åringen för mord till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsmöjlighet. Han skulle även betala sin mor, far, syster, bror och halvbror 50 000 kronor vardera i skadestånd.
Pojken överklagade och kritiserade utredningen på flera punkter.
Hovrätten avfärdar nu, i allt väsentligt, den kritik som försvaret riktat mot utredningen. Hovrätten beaktar att det finns ett flertal var för sig fristående omständigheter som alla pekar mot att 15-åringen deltagit i gömmandet av systerns kropp, att han känt till var bevismaterial gömts samt att han vid flera tillfällen tidigare under sommaren 2009 uppträtt märkligt mot systern och att hon därför känt rädsla för honom.
Hovrätten finner slutligen, liksom tingsrätten, att sannolikheten för en alternativ gärningsman är så liten att den kan lämnas utan avseende och att det är ställt utom rimligt tvivel att 15-åringen tagit livet av sin syster.
Hovrätten instämmer även i tingsrättens bedömning i fråga om rubricering, påföljd och skadestånd och fastställer därför tingsrättens domslut.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
