Hovrätten dömer två poliser till dagsböter för tjänstefel. Domen kommer efter att en man kroppsvisiterats utan skälig misstanke om brott.
Poliserna tog även mannens mobiltelefon efter att han filmat händelsen.
Två poliser, en polisinspektör och en polisassistent, döms även i hovrätten för tjänstefel till 40 dagsböter om 430 kronor respektive 40 dagsböter om 250 kronor, vilket var något lägre än tingsrättens dom om 40 dagsböter om 300 kronor. De ska även betala sina egna försvararkostnader samt målsägandebiträdet arvode.
Det hela började med att en man stoppades av en polisassistent på Tjärhovsgatan i höjd med Björns trädgård efter att han passerat Götgatan i riktning från Medborgarplatsen. Inledningsvis pratade han och polisassistenten och därefter anslöt en polisinspektör.
Filmade samtalen
Samtalen spelades in av mannens mobilkamera. Han har förklarat att han ville ha bevis så att det inte bara skulle vara hans ord mot polisernas. Han har vidare berättat att han sedan han var 16 år blivit stoppad av polisen hundratals gånger på grund av sitt utseende.
Han frågade flera gånger om han var misstänkt för brott men polisassistenten hade i ett inledande skede uppgett att han inte var det, men han fick ändå inte gå. När polisinspektören kom till platsen uppgav hon för honom att han var misstänkt för att vara efterlyst.
När mannen vägrade identifiera sig tog polisinspektören hans mobiltelefon ifrån honom. Ett beslut om kroppsvisitation fattades. Polisinspektören kallade på en manlig kollega som kom till platsen och genomförde en kroppsvisitation av mannen. Vid denna tid hade mobilkameran slutat spela in.
Mannen har berättat i målet att han slutade tjafsa när poliserna tog tag i honom eftersom han inte ville göra motstånd. Enligt hans uppgifter blev han upptryckt mot väggen. Polisinspektören höll i hans vänstra arm, polisassistenten höll i hans högra arm och den manliga poliskollegan gick igenom honom. Visitationen tog ungefär en minut.
Inget olagligt påträffades
Vid visitationen påträffades mannens legitimation, men inte något olagligt. Efter en slagning i polisens system konstaterades att mannen inte var efterlyst för något brott. Han tilläts lämna platsen och i direkt anslutning till händelsen ringde han till 112 och upprättade en anmälan.
Någon dokumentation i form av anmälan och registrering av tvångsmedel har från polisernas sida inte upprättats.
Mannen har berättat att han inte vid något tillfälle har hört poliserna uppge att det funnits någon skälig misstanke.
Polisassistenten uppgav enbart att det i området förekommer mycket narkotika och vapen. De uppgav inget annat än att han var efterlyst. De sa att de skulle ta med honom till polisstationen om han inte visade sin legitimation. Han visste att de inte hade lagstöd, men han upplevde att det blev som ett hot.
Polisassistenten har i målet uppgett bland annat att det är olyckligt att de missade att dokumentera ingripandet och att det i detta fall beror på den mänskliga faktorn. Hon uppfattade att ingripandet mot mannen låg inom ramen för vad hon fått lära sig. Vidare har hon uppgett att hon inte tagit mannens mobiltelefon.
Hetsk diskussion
Polisinspektören som anlände något senare till platsen hade sett på håll att det var en hetsk diskussion mellan polisassistenten och mannen. Hon berättar att hon ansåg redan vid denna tidpunkt att mannen var skäligen misstänkt med anledning av hans klädsel, kroppsspråk, tiden och platsen, att han tog sig för fickorna, att han gick forcerat, att han hade en så kallad becknarväska samt att han hade keps med uppdragen huva. Enligt hennes bedömning var det solklart att han skulle visiteras.
”Det är ofta svårt att förstå för människor som inte arbetar ute på gatan, men bedömningen bygger på magkänsla och erfarenhet”, har hon berättat i målet.
Båda poliserna har uppgett att mannen inte har tryckts upp mot väggen.
Tingsrätten konstaterade att polisernas uppgifter i efterhand har gett förklaringar till att mannen var misstänkt för narkotikabrott. Detta var dock inget som delgavs mannen vid tillfället. Mannens uppgifter stöds, till skillnad från polisernas, av innehållet i de videfilmer som tingsrätten tagit del av. Av videofilmerna framgår att polisassistenten inledningsvis sagt till mannen att han inte var misstänkt för något och att polisinspektören senare under samtalet förklarat att mannen var misstänkt för att vara efterlyst.
Inte uppgett att han var misstänkt för brott
Ingen av poliserna har, i vart fall under den del av händelsen som filmerna omfattar, uppgett för mannen att han var skäligen misstänkt för brott. Att mannen vägrat identifiera sig är inte tillräckligt för en skälig misstanke.
Tingsrätten konstaterade att mannen alltså varken vid det inledande skedet eller när kroppsvisitationen genomfördes var skäligen misstänkt för brott. Det fanns därmed ingen rätt för poliserna att på den grunden genomföra kroppsvisitationen av honom. Vägran att identifiera sig har inte grundat någon rätt för poliserna att omhänderta honom för identifiering och att i det sammanhanget visitera honom.
Vidare uppgav tingsrätten att poliserna har fällt yttranden till mannen med innebörd att han skulle få följa med till polisstationen om han inte identifierade sig.
När poliserna krävde att mannen skulle identifiera sig och utan stöd i lag uppgav att han annars skulle få följa med till polisstationen har de agerat i strid med gällande regler, skrev tingsrätten.
Mannen och poliserna har öven skilda uppgifter om när poliserna tog hans mobiltelefon ifrån honom. Enligt de uppgifter som lämnats av poliserna höll polisinspektören i mannens mobiltelefon under den tid som visitationen pågick. Tingsrätten uppgav dock att genom de uppvisade filmerna stod det dock klart att polisinspektören tog ifrån mannen telefonen en tid innan hon kallade på den manliga kollegan som skulle utföra visitationen.
Tingsrätten konstaterade att poliserna ska dömas för tjänstefel.
Dokumentation saknas efter ingripande
Hovrätten instämmer i det som tingsrätten har anfört i sin dom förutom när det gäller polisassistensens ansvar för dokumentation av brottsmisstanke och verkställighet av tvångsmedel. Enligt domstolen har polisassistenten uppfyllt sin skyldighet att rapportera brottsmisstanken till förman då polisinspektören anlände till platsen.
Polisassistenten har förnekat att hon tagit beslutet om kroppsvisitation. Polisinspektören å sin sida har uppfattat det som att beslutet redan var taget innan hon anslöt sig till ingripandet. Enligt hovrätten finns det dock ingen utredning som visar att polisassistenten har tagit beslut om kroppsvisitation. Enligt hovrätten ska polisassistenten därmed inte dömas för bristande dokumentation efter ingripandet.
Båda poliserna döms alltså även i hovrätten för tjänstefel. Hovrätten anser inte att gärningarna ska bedömas som ringa.
Hovrätten gör heller ingen annan bedömning i fråga om skadestånd till den kroppsvisiterade mannen. Hovrätten skriver att mannen ”i och för sig anses berättigad till viss kränkningsersättning på grund av det som han har utsatts för, men synnerliga skäl att utkräva skadeståndsansvar från de åtalade föreligger inte”.
