Hovrätten inleder sina domskäl med att erinra om att det inte är tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Det är fastslagen praxis att ett åtal i mål om sexualbrott, lika lite som i något annat sammanhang, är styrkt endast genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre.
Förutom flickans egna berättelser utgörs den ytterligare bevisning som finns i målet av uppgifter från personer som hon berättat om händelserna med styvpappan för. Enligt hovrätten är dock dessa uppgifter inte av sådant värde att det ens tillsammans med dem övriga omständigheter som förekommit kan anses ställt utom rimligt tvivel att mannen handlat med uppsåt och begått brotten på sätt som gjorts gällande. Åtalet ska därför ogillas.
I en skiljaktig mening anförde två av domarna i hovrätten att de funnit att mannen gjort sig skyldig till sexuellt ofredande.
I tingsrätten dömdes mannen till skyddstillsyn, han skulle genomgå psykiatrisk behandling och dessutom utföra 180 timmar samhällstjänst. Flickan tilldömdes även skadestånd om 125 000 kronor.
