Hovrätten konstaterar att det inte framkommit några uppgifter som tyder på att målsäganden medvetet skulle ha lämnat felaktiga uppgifter om vad som hände. Men det kan inte borstes ifrån att målsäganden förklarat att somligt av det hon berättat kan vara betingat av hennes sjukdom och att hon i vissa sammanhang kan ha svårt att skilja på fantasi och verklighet. Det anförda leder till att det krävs att målsägandens uppgifter blir underbyggda och stöds av annan fristående bevisning.
De blåmärken som målsägande uppvisat på låren kan enligt rättsintyget och förevisade fotografier ha andra orsaker än den påstådda misshandeln. Misshandelsåtalet ogillas därför.
Pappan har vidgått att han vid ett tillfälle bundit sin dotters armar framför kroppen med hjälp an en mjuk halsduk av bomull; för att hindra henne från att skada sig med en kniv, vilken vid aktuella tillfället användes för att hacka lök med i familjens kök. Uppgifterna från flera familjemedlemmar om målsägandens benägenhet att skada sig själv vinner enligt hovrätten stöd av viss annan bevisning. Det kan enligt hovrätten inte uteslutas att det förelåg en nödsituation vid det aktuella tillfället. Det faktum att pappan lämnade dottern bunden, när han gick till kyrkan, inger enligt hovrätten givetvis betänkligheter. Utredningen ger dock inte belägg för annat än att dotterns mor var närvarande under den begränsade tid – cirka 20 minuter – dottern var berövad friheten. Även denna åtalspunkt ogillas, eftersom hovrätten inte finner det styrkt att pappans handlande gått längre än får anses tillåtet enligt brottsbalkens nödbestämmelser.
När det gäller den påstådda våldtäkten, påpekar hovrätten att dottern inte genomgått någon gynekologisk undersökning, och att det inte kan uteslutas att resultatet av en sådan undersökning hade kunnat tala till pappans fördel. Sammanfattningsvis kan sägas att det i målet inte föreligger någon fristående bevisning till stöd för målsägandens uppgifter om förekomsten av samlag mellan fadern och henne. På grund av bland annat detta finner hovrätten att det mot pappans bestämda förnekande inte är styrkt att denne gjort sig skyldig till vad åklagaren lagt honom till last. Även denna åtalspunkt ska därför ogillas.
Hovrättens prövning av målet leder till att samtliga mot pappan förda åtal ogillas, liksom målsägandens mot denna förda talan om skadestånd.
