Det var i samband med att kvinnan bråkat med sin sambo för att hon druckit vin på morgonen, som hon bestämde att ta en promenad till den nu åtalade mannen med sin hund.
Sedan de två varit på en närbelägen krog, och återvänt för att titta till hundarna, våldtog mannen enligt tingsrätten kvinnan i lägenheten. Mannen dömdes därför till två år och tre månaders fängelse för våldtäkt, övergrepp i rättssak och vapenbrott eftersom han enligt tingsrätten genom att under gevärshot försökt hindra kvinnan från att polisanmäla saken.
En nämndeman var skiljaktig till domen, och anför för sin del att kvinnans berättelse innehåller flera orimligheter, så som att mannens enligt henne skulle ha ”mäktat med att klä av både henne och sig själv med en hand” samtidigt som han med den andra höll ett grepp om hennes hals.
Det är enligt nämndemannen vidare ”anmärkningsvärt” att bara de i domen omnämnda 44 patronerna, men inget vapen, påträffats i lägenheten.
Nämndemannen konstaterar att kvinnan ”också visat sig ombytlig” och att det inte kan uteslutas att hon haft motiv att ljuga om övergreppet. Sammanfattningsvis ansåg den skiljaktige nämndemannen att kvinnans berättelse inte kan läggas till grund för en fällande dom.
En oenig hovrätt konstaterar att även om utredningen ”närmast” talar för att kvinnan har utsatts för ett brottsligt angrepp finns det brister i denna som faller tillbaka på åklagaren.
Detta medför enligt hovrätten att det inte kan anses ställt utom allt rimligt tvivel att mannen tvingat till ett samlag och därefter agerat hotfullt. Åtalet för våldtäkt och övergrepp i rättsak, liksom yrkat skadestånd, ska därför lämnas utan bifall.
Mannen har inte överklagat tingsrättsdomen avseende brott mot vapenlagen, och ska därför dömas för detta brott till 40 dagsböter om 50 kronor – vilka anses vara helt betalade genom frihetsberövandet.
Två hovrättsdomare är skiljaktiga, och anför för sin del att att bristerna i utredningen inte påverkar bedömningen i stort utan att övriga omständigheter ger sådant stöd åt kvinnans berättelse att åtalet i sin helhet är styrkt.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
