Enligt målsäganden skulle advokaten på uppdrag av direktören genom vilseledande ha förmått målsäganden att utge ett för högt belopp avseende rättegångskostnader i samband med tidigare huvudförhandlingar i tingsrätt och hovrätt. Vilseledandet ska ha bestått i att de timarvoden som fastighetsbolaget haft att betala till ombudet varit för höga.
De båda männen har förnekat brott, och har även bestritt att målsäganden fått utge ett för högt belopp i rättegångskostnader i förhållande till fastighetsbolagets faktiska kostnader.
Av vittnesförhör med advokaten har framkommit att han och fastighetsbolaget i början av 1990-talet träffat en muntlig överenskommelse om att han skulle vara bolaget behjälplig i löpande juridiska rutinärenden för ett timarvode om 1 000 kronor.
Mer komplicerade ärenden, som det nu aktuella tvistemålet, har däremot debiterats med ett skäligt timarvode i enlighet med rättegångsbalkens regler.
Tvistemålet var enligt advokaten omfattande och berörde bolagets 10 000 hyresgäster och betraktades som ett pilotmål. Advokaten har anfört att vare sig fastighetsbolaget eller domstolarna har invänt mot kostnaderna, 1 800 kronor per timme exklusive moms i tingsrätten och 2 000 kronor per timme exklusive moms i hovrätten.
Tingsrätten konstaterade att det funnits en otydlighet i advokatens redovisning till fastighetsbolaget av dennes ersättning per timme i förhållande till de timarvoden som reellt kommit att tillämpas i kostnadsräkningarna i målen mot målsäganden.
Inget motsäger dock den direktörens och advokatens uppgifter om beräkningen av advokatens kostnader i målen, menade tingsrätten. Inte heller samarbetsavtalet har utgjort något hinder mot att ombudet i de aktuella målen fakturerat efter skälighet.
De timarvoden ombudet använt i kostnadsräkningarna synes enligt tingsrätten heller inte avvika från det normala vid tvistemål av aktuell omfattning och skäligheten har prövats av både tingsrätt och hovrätt.
Sammanfattningsvis fann tingsrätten att målsäganden inte förmått ställa utom allt rimligt tvivel att rättegångskostnaderna i fråga bestämts efter ett för högt timarvode i förhållande till samarbetsavtalet mellan fastighetsbolaget och advokaten eller annars.
Hovrätten, som vid två tidigare tillfällen avslagit yrkanden från målsäganden om att återförvisa målet till tingsrätten, avslår även denna gång dennes yrkande om återförvisning, och fastställer tingsrättens dom.
Målsäganden har, ”som det får förstås”, i hovrätten nu även fört fram att ordföranden i tingsrätten otillbörligt påverkat hans rätt att ställa frågor till de tilltalade.
Hovrätten konstaterar att den tidigare återupptagna förundersökningen mot den vice vd:n och advokaten lagts ner under målets handläggning i tingsrätten, med motivering att en fällande dom inte kunde förväntas. Trots detta har målsäganden valt att fortsätta att driva den ansvartalan som målet rör.
Mot denna bakgrund kan målsäganden inte undgå att utge ersättning för statens kostnader för de tilltalades försvarare, om knappt 45 000 kronor.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
