En kvinna har hyrt en lägenhet som uppgavs vara cirka 40 kvadratmeter stor. En kontrollmätning visade att ytan endast var 34 kvadratmeter och hyran sänktes i samband därmed med 7,5 procent. Kvinnan väckte därefter talan om att fastighetsägaren skulle betala henne ersättning för den för höga hyra som hon sedan 1997 betalat.
Tingsrätten gav kvinnan rätt och hovrätten meddelade inte prövningstillstånd.
Högsta domstolen konstaterade att det var av vikt för ledning av rättsillämpningen att målet prövades i högre rätt och då särskilt frågorna om vilken betydelse det hade att lägenhetsytan hade angivits som en cirkauppgift, om en sådan uppgift kunde vara skadeståndsgrundande, hur skadan i så fall skulle beräknas och vilket beviskrav som ska gälla. Högsta domstolen fann även att det fanns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till och meddelade prövningstillstånd i hovrätten.
Hovrätten beaktar nu att det är fråga om en cirkauppgift vilket ger utrymme för viss kontraktsenlig avvikelse. Med hänsyn till lägenhetens storlek är dock en avvikelse om sex kvadratmeter alltför stor för att rymmas inom begreppet ”cirka”. Hovrätten finner därför att lägenhetens yta avviker från vad fastighetsägaren utfäst.
Hovrätten konstaterar därefter att skillnaden i yta uppgick till 17 procent och att det därför måste antas att hyran kommit att bestämmas till ett högre belopp än vad som skulle ha blivit fallet om den korrekta ytan varit känd. Hyresgästen har därför åsamkats skada på grund av att utfästelsen om lägenhetens yta brustit.
Hovrätten finner dock att det finns osäkerhet kring skadan storlek varför den ska uppskattas till hälften av det yrkade beloppet. Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom på så sätt att skadeståndet bestäms till 11 064 kronor. Parterna ska även stå sina respektive rättegångskostnader i samtliga instanser.
En t.f. hovrättsassessor är skiljaktig och vill ogilla hyresgästens talan då hon inte förebringat någon utredning beträffande skadans storlek.
Tingsrätten gav kvinnan rätt och hovrätten meddelade inte prövningstillstånd.
Högsta domstolen konstaterade att det var av vikt för ledning av rättsillämpningen att målet prövades i högre rätt och då särskilt frågorna om vilken betydelse det hade att lägenhetsytan hade angivits som en cirkauppgift, om en sådan uppgift kunde vara skadeståndsgrundande, hur skadan i så fall skulle beräknas och vilket beviskrav som ska gälla. Högsta domstolen fann även att det fanns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till och meddelade prövningstillstånd i hovrätten.
Hovrätten beaktar nu att det är fråga om en cirkauppgift vilket ger utrymme för viss kontraktsenlig avvikelse. Med hänsyn till lägenhetens storlek är dock en avvikelse om sex kvadratmeter alltför stor för att rymmas inom begreppet cirka. Hovrätten finner därför att lägenhetens yta avviker från vad fastighetsägaren utfäst.
Hovrätten konstaterar därefter att skillnaden i yta uppgick till 17 procent och att det därför måste antas att hyran kommit att bestämmas till ett högre belopp än vad som skulle ha blivit fallet om den korrekta ytan varit känd. Hyresgästen har därför åsamkats skada på grund av att utfästelsen om lägenhetens yta brustit.
Hovrätten finner dock att det finns osäkerhet kring skadan storlek varför den ska uppskattas till hälften av det yrkade beloppet. Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom på så sätt att skadeståndet bestäms till 11 064 kronor. Parterna ska även stå sina respektive rättegångskostnader i samtliga instanser.
En t.f. hovrättsassessor är skiljaktig och vill ogilla hyresgästens talan då hon inte förebringat någon utredning beträffande skadans storlek.
