Vintern 2004 halkade en kvinna omkull på en isfläck på en fastighet tillhörande Torslanda Fastigheter. Hon ådrog sig hand- och fotskada med bestående funktionsnedsättning. Kvinnan vände sig till tingsrätten och yrkade på ersättning från Göteborgs kommun för sina skador. Hon hävdade nämligen att olyckan var en följd av att den skyldighet att vidta halkbekämpning som primärt åligger fastighetsägare inte var uppfylld vid olyckstillfället och hon påstod också att det till följd av ett avtal mellan fastighetsägaren och Göteborgs kommun ålåg kommunen att ansvara för halkbekämpningen på fastigheten utfördes på ett tillfredsställande och erforderligt sätt. Hon ville därför att domstolen skulle fastställa att kommunen var skadeståndsskyldig mot henne på grund av skadorna hon ådragit sig.
Tingsrätten konstaterade att det mellan fastighetsägaren och Göteborgs stad träffats ett avtal om snöröjning och halkbekämpning. Men tingsrätten konstaterade också att det ansvar för snöröjning och halkbekämpning som åligger fastighetsägare inte kan delegeras bort. Det vill säga att fastighetsägaren inte genom avtal med annan kan avhända sig det honom åliggande ansvaret och åberopa avtalet till sitt fredande vid en tvist med tredje man om skadeståndsskyldighet. För det fall en fastighetsägare använder sig av en entreprenör för fullgörande av de honom åliggande skyldigheterna, kan skadedrabbad tredje man inte heller vända sig mot entreprenören vid brister i uppfyllandet av åliggandena.
Frågan var då om avtalet mellan fastighetsägaren och kommunen inneburit att kommunen jämte fastighetsägaren åtagit sig att direkt mot tredje man ansvara för sådana skador som det primärt ålegat fastighetsägaren att svara för.
Tingsrätten fann att kommunen inte åtagit sig att direkt mot tredje man svara för skador i följd av bristande halkbekämpning på fastigheten. Detta eftersom avtalet inte kan anses vara entydigt avseende om avsikten varit att kommunen skulle svara direkt på krav från tredje man. Tingsrätten menade också att detta lät sig väl förenas med kommunens påstående om att avsikten varit att kommunen skulle svara gentemot fastighetsägaren för de skadeståndskrav som kunde komma att riktas mot denne. Eftersom kvinnan inte varit part i avtalet fanns det inte heller någon anledning att låta den oklarhet som förekom i avtalet särskilt belasta kommunen.
Hovrätten ansluter sig nu till tingsrätten bedömning och fastställer tingsrättens dom.
Nina Radojkovic
