Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att målsäganden har gjort ett trovärdigt intryck och att hennes uppgifter får stöd av vittnesbevisningen i målet. Genom målsägandens uppgifter är det därför, som tingsrätten har funnit, utrett att den tilltalade gjort sig skyldig till en sexuell handling gentemot målsäganden genom att föra in en eller två fingrar i hennes underliv, vid vilket tillfälle han otillbörligen utnyttjat att hon till följd av sömn varit i ett hjälplöst tillstånd.
Den tilltalade var förvissad om att han förde in en eller två fingrar ungefär en centimeter i målsägandens underliv medan hon sov. Handlandet, som stoppats så snart målsäganden vaknat, kan antas ha varit mycket flyktigt eftersom målsäganden använde en tampong. Målsäganden har inte gjort gällande att hon skulle ha vållats någon smärta.
Frågan som hovrätten hade att ställning till är om den aktuella sexuella handlingen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt varit jämförlig med samlag, det vill säga om gärningen skall rubriceras som våldtäkt eller i stället som sexuellt tvång.
Med begreppet ”annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag” räknas bland annat att föra in föremål, fingrar eller en knytnäve i en kvinnas underliv. Endast sådana handlingar som innebär en kränkning som är lika allvarlig som den som kan uppkomma vid ett påtvingat samlag kan medföra ansvar för våldtäkt.
Hovrätten menar att varken de omständigheterna att målsägandens ålder eller den faktorn att gärningen ägt rum i målsägandens hem och utförts av en tidigare pojkvän till hennes mor, förändrar bedömningen i målet. Med anledning av detta och på grund av att förfarandet har varit tillfälligt och inte orsakat någon smärta ska gärningen således bedömas som sexuellt tvång.
