Idrottsforskaren Henrik Gustafssons studie visar att det finns ett samband mellan hoppfullhet och utbrändhetssyndrom hos idrottare.
– Hoppet hjälper oss att verkligen tro att vi kan nå målet. Dessutom har idrottare med en hög nivå av hopp lättare för att se lösningar på problem och hitta nya vägar att nå sitt mål medan det lättare låser sig för dem som är mindre hoppfulla, säger han.
När hoppet minskar, försvinner entusiasmen för sporten i samma takt, medan fysisk och psykisk utmattning ökar tillsammans med frustrationen över resultaten. Risken för utbrändhet ökar allt eftersom hoppet dalar.
Genom att inte sätta för höga mål kan elitidrottaren undvika att förlora hoppet om att nå dem. Det är också viktigt att känna ha kontroll och själv bestämma riktning för att undvika att känna sig fångad.
Enligt Henrik Gustafsson finns det inga negativa effekter av att ha en stor dos hopp. Hoppfulla idrottare presterar bättre, hoppar sällan av och mår framför allt bättre.
– Och det gäller inte bara idrottare. Tidigare forskning har visat samma fenomen hos akademiker, sjuksköterskor och skolelever, säger Henrik Gustafsson.
