Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Hon leder svenska förundersökningen om krigsbrott i Ukraina

Nyheter
Publicerad: 2022-11-04 12:48
Karolina Wieslander, senior åklagare på Krigsbrottsgruppen. Foto: Åklagarmyndigheten

Åklagaren Karolina Wieslander leder förundersökningar över hela världen men väcker bara åtal vid svensk domstol och efter tillstånd från riksåklagaren eller regeringen.
Det handlar bland annat om folkmord och krigsförbrytelser som bekämpas genom universell jurisdiktion. Just nu utreder hon misstänkta krigsförbrytelser i Ukraina.
”Det är oerhört hemska gärningar i många fall men det finns ett väldigt stort värde i att få försöka komma till rätta med den här typen av väldigt allvarlig brottslighet.”

Du är förundersökningsledare för utredningen om misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten vid Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Berätta…

– Först är det viktigt att klargöra att utredningen avser alla krigsförbrytelser begångna på Ukrainsk mark från den 24 februari i år oavsett vem som är gärningsman och oavsett vilken nationalitet denna gärningsman har.

– Det vi gör är att inhämta och bevara den information och eventuell övrig bevisning som är möjlig att säkra för polis och åklagare i Sverige avseende detta.

– Det är i huvudsak fråga om vittnesuppgifter och målsägandeuppgifter från personer som har sökt skydd i Sverige undan kriget i Ukraina.

Hur får ni tag på dem?

– Dels handlar det om personer som söker upp oss själva, dels handlar det om personer som vi får kontakt med genom främst Migrationsverket som har en laglig skyldighet att göra en anmälan om det uppkommer misstankar om till exempel krigsförbrytelser.

– Vi försöker att nå ut via Migrationsverket, intresseorganisationer, ambassader och andra kanaler som vi föreställer oss att flyktningar från kriget skulle kunna komma i kontakt med.

Är det en förundersökning som ni arbetar med dagligen?

– Jag är förundersökningsledare och det mesta på daglig basis händer ju hos Polisens särskilda krigsbrottsutredare.

Foto: Rodrigo Abd/TT

– Men visst, det är en pågående och aktiv utredning . Vi samlar in och bevarar den bevisning som blir tillgänglig kontinuerligt. Vissa dagar är det mer att göra, andra mindre.

– Nya personer kommer till Sverige medan andra åker härifrån efter att ha förhörts och vi får kontakt med andra personer genom dem. Det flyter in ny information i utredningen.

Finns det någon misstänkt person i nuläget?

– Nej, det gör det inte. Grundidén med den här typen av så kallade strukturella förundersökningar är inte heller i första hand att ha en utpekad misstänkt i den utredningen. Om det uppkommer misstankar mot en person i utredningen så bryts de ut till en egen utredning.

– I stället handlar det om att, inom ramen för en förundersökning, kunna hålla förhör och använda oss av andra utredningsåtgärder i syfte att säkra information för egna eller andra länders utredningar.

– Det är ett arbetssätt som har uppkommit efter lärdomarna från det forna Jugoslavien och Rwanda. Då hade det varit av stort värde om någon hade säkrat uppgifterna när de var färska och inte 24 år senare…

Är det alltså ett nytt sätt att arbeta på?

– Ja, i viss mån. Vi har gjort samma sak när det gäller Syrien sedan år 2016. Det har visat sig vara mycket produktivt och värdefullt för både oss och våra internationella samarbetspartners.

– Att arbeta så här gagnar alla när det gäller både effektivitet och rättssäkerhet och oavsett om det slutar med att vi använder bevisningen i svensk domstol eller delar med oss av den till andra länder.

Hur bedömer du möjligheten till lagföring i Sverige för krigsförbrytelser från Ukraina?

– Det är väldigt svårt att säga men det är i vart fall inte uteslutet att vi över tid skulle kunna få information som kan leda till att vi kan starta en separat förundersökning mot en misstänkt person för konkreta gärningar. Det har vi ju gjort när det gäller till exempel Syrien.

Foto: Anders Wiklund/TT

Vilken nivå i den militära eller politiska hierarkin talar vi om?

– När det gäller Syrien har vi ju inte försökt utreda eller lagföra Bashar al-Assad eller någon annan högt uppsatt person inom den syriska regimen eftersom han inte varit tillgänglig för svenska myndigheter att utreda.

– På motsvarande sätt är det svårt att föreställa sig att vi skulle ha möjlighet att lagföra någon högt uppsatt person från Ryssland eller Ukraina eftersom de sannolikt inte kommer att vara möjliga för svenska myndigheter att uterda.

– Men på soldatnivå skulle man givetvis kunna tänka sig att det kan komma att finnas anledning att agera med utredning och lagföring.

Varför inte personer på toppnivå?

– Misstankar skulle i och för sig kunna träffa sådana personer. Men när det gäller den nivån finns det immunitetsfrågor som är komplicerade.

– Dessutom är det ganska utsiktslös att bedriva en förundersökning mot en person som svenska myndigheter har svårt att utreda eftersom han eller hon inte befinner sig på en plats där vi kan utreda brott.

– Det är svårt att i praktiken ställa till exempel en president till svars i en nationell domstol på det sättet. Det har onekligen sina praktiska och immunitetsrelaterade begränsningar.

Kan du utveckla det?

Rysslands president Vladimir Putin. Foto:TT

– Immunitetsfrågor är alltid komplicerade. Det man är överens om när det gäller nationella domstolar är att aktiva statsöverhuvuden har immunitet så länge de sitter kvar på sina poster.

– Däremot kan frågan om immunitet diskuteras ganska snabbt när man kommer nedåt i hierarkin.

Vad gäller i Internationella brottmålsdomstolen, ICC? Frågan om immunitetsgenombrott för statsöverhuvuden i ICC är ju omdiskuterad.

– Ja, den är föremål för en levande diskussion när det gäller de här mycket allvarliga brotten och ICC.

– Som utgångspunkt skulle ett statsöverhuvud, en sittande president, kunna åberopa sin immunitet men sedan är jag inte beredd att ge svar på vad ICC slutligen skulle landa i.

– ICC har egna processuella regler och är en egen domstol.

Skulle till exempel Vladimir Putin kunna lagföras enligt principen om förmans ansvar trots att han inte är aktiv officer i kriget?

– Jag vill inte uttala mig om vad en viss person skulle kunna lagföras för eller inte.

– Däremot kan jag, rent generellt, uttala mig om att en förman enligt bestämmelserna om förmans ansvar inte behöver vara militär.

– Även en civil förman, till exempel ett statsöverhuvud, kan bedömas som förman utan att ha varit en aktiv del av striden.

Finns det något exempel på att det har skett?

– Ja, vi har ett exempel från Rwandatribunalen där en civil chef på en radiostation bedömdes ha förmans ansvar efter att ha förmedlat hårdför propaganda för att tutsier skulle dödas.

– Det som är avgörande är alltså inte vilken formell grad  personen har utan vilket faktiskt inflytande personen har haft över ett visst skeende.

Demonstration mot Irans massavrättningar utanför Stockholms tingsrätt. Foto: Chris Anderson/TT.

Ni har ett annat uppmärksammat ärende där en 61-årig iransk medborgare nyligen dömdes till livstids fängelse av Stockholms tingsrätt för att ha deltagit i avrättningar av ett mycket stort antal politiska fångar i Teheran 1988. Hur hamnade det fallet på ert bord?

– Svensk polis fick in en anmälan som var upprättad av en advokatbyrå i England som i sin tur hade haft kontakt med överlevande från fängelset.

– Där fanns tre vittnesberättelser nertecknade och ett omfattande bakgrundmaterial som bland annat Amnesty hade sammanställt.

Hur ser bakgrunden till anmälan ut?

– Det finns starka intressen bland överlevare från fängelset att få upprättelse och rättvisa. Det har gått många år men det finns fortfarande intresseorganisationer som arbetar hårt med att spåra upp förövarna.

– Det var några sådana som i samarbete med den engelska advokatbyrån hade upprättat en anmälan som lämnades till svensk polis och till slut hamnade på mitt bord.

Mannen saknar anknytning till Sverige. Varför landade anmälan just här?

– Vi fick veta att den person som kunde misstänkas för brott sannolikt skulle dyka upp i Sverige bara någon dag senare och då agerade vi på den informationen.

– Mannen var anhållen i sin utevaro något dygn och när han väl anlände till Arlanda greps han av svensk polis. Sedan dess har han varit frihetsberövad här.

Hur reagerade han?

Foto: Louis Lanzano/TT

– Jag var ju inte själv med vid gripandet men man kan anta med förvåning. Han kom till Sverige för att under några dagar besöka vänner.

Är det ett märkligt fall?

– Nja, inte märkligt men annorlunda. Vi får ju med jämna mellanrum tips om sådana här brott.

– Det man kan säga är att den engelska advokatbyrån hade gjort ett gediget förarbete som gjorde att vi kunde agera snabbt och fatta ett beslut i ärendet.

– Vi hade inget samarbete med advokatbyrån utan de har kunnat agera precis som vem-som-helst som lämnar tips till den svenska polisen .

Hur brukar sådana här fall initieras annars?

– Det kan handla om tips från enskilda som har sett bilder på sociala medier som de sätter i samband med någon händelse som de själva har varit med om eller som har gjort dem upprörda.

– Det kommer också in tips från internationella organisationer som arbetar på ett strukturellt och organiserat sätt för att hitta information från konflikthärdar.

– Dessutom bedrivs ett ganska omfattande underrättelsearbete och där samarbetar vi och har ett mycket gott utbyte med andra länder.

Hur vanligt är det att ni bedriver förundersökning utan att det finns någon frihetsberövad person?

– Det är ganska vanligt. Om det finns tid försöker vi jobba upp ärenden så mycket som möjligt innan vi frihetsberövar någon.

– Det här handlar ofta om omfattande ärenden som är svårutredda och människor ska inte sitta frihetsberövade längre än nödvändigt.

Foto: Anders Wiklund/TT

Vilka strukturella förundersökningar har ni igång just nu?

– Vi har pågående utredningar när det gäller krigsförbrytelser i Syrien, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Ukraina och krigsförbrytelser och folkmord begångna av IS.

Hur skiljer sig en sådan här förundersökning från en ”vanlig” nationell förundersökning?

– De skiljer sig på många sätt. Ofta kan vi, av naturliga skäl, inte besöka brottsplatsen eftersom den antingen ligger på en plats dit vi inte kan åka eller för att brottet inträffade för länge sedan.

– Det är också svårt att hitta bevisning. Ofta har brotten inträffat under krig vilket innebär att det var kaosartat när händelserna ägde rum.

– Bevisningen är ofta spridd över hela världen. När det gäller till exempel Iranärendet har vi hållit förhör i de flesta världsdelarna. Det ställer höga krav på uthållighet och förmåga att nå över praktiska hinder.

Hur ser det internationella samarbetet ut?

– Inom Europa har vi ett mycket väl utvecklat samarbete. Utanför Europa beror det helt på vilket land det handlar om.

– Det finns ju system för internationell rättslig hjälp. Det kan ta lite tid men fungerar ofta väl där det fungerar.

– Sedan finns det länder som är svåra eller rent av omöjliga att samarbeta med.

Varför är det viktigt att den här typen av brott utan anknytning till Sverige blir lagförda här i Sverige?

– Det finns ett antal folkrättsliga åtaganden som Sverige har förbundit sig att följa. De flesta i världen är överens om att vissa typer av brott är så allvarliga att de alltid måste lagföras.

– Alla länder måste, in i det längsta, bekämpa att det uppkommer en straffrihet för de här brotten. Det handlar främst om folkmord, brott mot mänsklighet och krigsförbrytelser.

Foto: Peter Dejong/TT

Hur ser jurisdiktionsfrågan ut?

– Enskilda länder kan i väldigt stor utsträckning lagföra personer för dessa brott oavsett egen anknytning till brottet eller gärningsmannen.

– Grunden för en sådan universell jurisdiktion ligger i folkrätten och är båda konventionsbaserad och sedvanerättsligt förankrad där.

– I Sverige använder vi inte folkrätten direkt. Istället har vi ett dualistiskt system där vi genomför folkrätten genom svensk lagstiftning som tillämpas i våra domstolar.

Hur ser principerna ut när det gäller konkurrensen mellan nationella domstolar och Internationella brottmålsdomstolen, ICC?

– När det gällde tribunalerna för forna Jugoslavien och Rwanda så hade de i princip en förstahandsrätt att ta sig an de fallen. Det baserade sig på att det fanns ett stöd i FN-stadgan för domstolar för de här specifika händelserna.

– ICC är däremot en permanent brottmålsdomstol och där är tanken tvärt om. Där ska ICC vara ett komplement till de nationella domstolarna vilka har det största och första ansvaret för lagföring.

– Det är alltså främst när en stat inte har någon möjlighet eller vilja att ta sig an ett ärende som ICC kan överta jurisdiktionen som ett sista skyddsnät mot straffrihet.

Trots dessa allvarliga brott och den universella jurisdiktionen måste rimligtvis svenska åklagare göra någon form av processekonomiska överväganden för fall som saknar anknytning till Sverige…

– Jo, det är ju inte så att Sverige är ute och trålar efter krigsbrott som vi kan lagföra. Vi ser till ärenden som har någon form av koppling till Sverige även om detta kan begränsa sig till att personen i fråga råkar befinna sig i Sverige.

– Ett ärende som vi redan på förhand ser att vi inte kommer att kunna driva i hamn eftersom det är omöjligt för svenska myndigheter att bedriva utredning lägger vi naturligtvis inte resurser på.

Rättegång i Stockholms tingsrätt 2015 om folkmord i Rwanda. Foto. Jessica Gow/TT

Hur brukar anknytningen vanligtvis se ut?

– I de flesta andra fall handlar det om personer som har kommit till Sverige och fått hemvist här. Då finns det både ett intresse och ett ansvar för lagföringen.

– När det gäller till exempel de tre Rwandier som har lagförts i Sverige så handlar det om personer som hade erhållit svenskt medborgarskap och som vi inte kunde utlämna. Då har Sverige en skyldighet att lagföra dem.

Så den absoluta åtalsplikten tillämpas i praktiken inte lika strikt för den här typen av brott?

 – Formellt har vi en åtalsplikt som sträcker sig till att omfatta alla brott som vi har jurisdiktion över, även universell jurisdiktion. Men när det är brott begångna utanför Sverige så måste vi dels kunna, rent praktiskt, utreda dem och dessutom få ett åtalstillstånd som baseras på vilket intresse det finns för Sverige att få ett åtal till stånd.

– I praktiken krävs det alltså någon form av anknytning till Sverige för att vi ska ha någon möjlighet att utreda brottet. Annars är det närmast ogörligt.

Är det riksåklagaren som brukar lämna åtalstillstånden?

– Ja, i större utsträckning än tidigare men inte sällan är det fråga om politiska aspekter i den här typen av ärenden. Då finns det en ventil som innebär att RÅ kan lämna över frågan till regeringen.

– Det är trots allt regeringen som ska ha det sista ordet när det gäller om ett åtal, på något sätt, skulle kunna påverka Sveriges internationella diplomatiska relationer.

Hur känns det som åklagare att politiska överväganden får avgöra huruvida ett åtal för ett allvarligt brott ska få väckas eller inte?

– De här reglerna finns ju till av en anledning. Regeringen har det yttersta ansvaret för Sveriges politiska och säkerhetspolitiska förbindelser med andra länder.

– Det är ju inte min uppgift att ta hänsyn till sådant eller att ha den kunskapen. Det är alltså inte alls konstigt att vi har de här reglerna när det gäller åtal som kan påverka Sveriges relationer med andra länder.

Fast som princip är det ju onekligen en udda fågel i det svenska systemet för åtalsbeslut…

– Ja, så är det naturligtvis. Vårt rättssystem är i övrigt frikopplat från politiska överväganden.

– Vi har inte ministerstyre i Sverige och som utgångspunkt är åklagaren självständig i sin bedömning och driver sina åtal på sitt tjänsteansvar som inte ska påverkas av någonting annat.

Hur ser det ut med statistiken när det gäller de ärenden som ni har drivit i Sverige sedan ni startade enheten för drygt tio år sedan?

– Vi har 13 fall som har prövats i domstol varav tolv har lett till fällande domar.

– Vi hade ett fall för ganska många år sedan som handlade om krigsförbrytelser i forna Jugoslavien där det blev fällande dom i tingsrätten men friande i hovrätten.

Hur ser det ut med antalet pågående förundersökningar just nu?

– Det vill jag inte gå in på men vi har ett antal pågående utredningar. Det dyker kontinuerligt upp nya fall.

Är det en heltidssysselsättning för er och poliserna?

– Vi är några åklagare som sysslar med detta på heltid och några som sysslar med det på deltid.

Foto: Eskil Andreasson/KS

– När det gäller Polisens Krigsbrottsenhet så består den av mellan 15 och 17 poliser. De ska arbeta med det här på heltid men tas ibland i anspråk som tillfällig förstärkning i andra typer av utredningar.

– Nu senast har de varit utlånade till Södertälje.

Hur upplever du att det är att arbeta med den här typen av brott?

– Det är oerhört hemska gärningar i många fall men det finns ett väldigt stort värde i att få försöka komma till rätta med den här typen av väldigt allvarlig brottslighet.

– Det finns någonting väldigt positivt i att lyckas ge de här människorna, offren, någon form av upprättelse. Det känns viktigt!

Tappar du inte tron på mänskligheten när du ser sådant här på nära håll?

– Nej, det tycker jag inte.

Karolina Wieslander
FAKTA – Karolina Wieslander, senior åklagare, Krigsbrottsgruppen

Född: 1975

Jur. kand: 2000, Lunds universitet

Tingsmeritering: 2002, Sollentuna tingsrätt

Hovrättsassessor: 2007, Svea hovrätt

Kammaråklagare: 2018. Gick i princip direkt till Krigsbrottsgruppen

Övrigt: Tio år på Justitiedepartementet

Bor: Stockholm

Familj: Ja, jag har familj.

Den första Genèvekonventionen.
FAKTA – folkrätten, krigsförbrytelser etc.

Folkrätten består av regelverk och principer kring hur bland annat stater och andra internationella aktörer ska samarbeta och agera. Folkrätten baseras främst på internationella traktater och till viss del på sedvanerätt.

Folkrätten innehåller bland annat regler om ansvarsutkrävande och lagföring för internationella brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Sverige har ratificerat bland annat Genèvekonventionerna och Romstadgan, vilket innebär att Sverige har förpliktigat sig att utreda och lagföra personer som kan misstänkas för dessa brott.

Brotten kan leda till upp till livstids fängelse och omfattas av s.k. universell jurisdiktion vilket innebär att de kan prövas av domstol i ett land som helt saknar anknytning till det specifika brott som prövas.

Internationella brottsmålsdomstolen, ICC, etablerades år 2002 och ligger i Haag i Nederländerna. ICC kan självständigt prova fall som rör brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. 123 länder är anslutna till ICC, däribland Sverige.


Dela sidan:
Skriv ut: